fredag 20 januari 2017

Killingar, kultingar och vårlängtan deluxe

Jag är nog inte precis ensam om att drömma mig några månader fram i tiden stup i kvarten just nu. Men alltså, den här vintern har min vårlängtan nått helt nya höjder. Jag kan liksom inte bärga mig. 

 

Man kan ju tycka att det borde ge upphov till tillräckligt mycket vårlängtan bara att tänka på alla vår- och sommarkvällar ute i hagen hos de här ovan (som har vuxit en aaaaning sen den här bilden togs!) Lägg då till att om det blir som vi tror så har Lisa och Anna fått minst varsin killing nångång i april eftersom de sedan början på november fått gå ihop med vår bock.
Jag pallar inte. Blir helt rörd och tårögd bara av tanken att få komma ut till deras box i stallet en morgon och hitta ett nytt litet knytte. 


Dessutom kommer förmodligen hagen här, bakom vårt hus, bokstavligen krylla av kultingar. Och det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker på det... Vi har nämligen tre(!) suggor som vi tror är dräktiga... Vi spenderade halva hösten med att leta efter en lämplig galt att ta hem till våra Linderödssuggor Svea och Wilma. Och när vi hittade honom råkade det vara så att man liksom fick en till sugga på köpet. Hehe. Det var ju det här igen med att jag och Jonas har lite svårt för att göra saker lite sådär lagom. Nä. Pang på. Gasen i botten. På gott och ont. Men oftast väldigt roligt.

Så japp. Tio kultingar (ibland fler!) är inte ovanligt att EN sugga får. Vi vet helt enkelt vad vi gör i vår och sommar i alla fall. Gullar med kultingar och killingar och matar grisar för jämnan. Och till hösten säljer vi griskött för glatta livet...

Som vi längtar!

onsdag 18 januari 2017

Hur hon målat mina känslor med nya färgstråk


10 månader och så nyfiken på världen.
Helt omedveten om all uppståndelse och oro innan hon föddes. Så självklar hos oss, men helt omedveten om att ha vänt allt i mig upp och ned. Att jag tänkt så många gånger att jag aldrig kommer bli mig själv igen, för hur blir man det efter att ha burit ett barn under hjärtat i nio månader, burit det tillsammans med oron att det kanske kommer dö? Det gör något med en. Trots att all oro visade sig vara obefogad.

Jag tänker på de nya färgstråken hon målat mina känslor i. Och inser att de nog aldrig kommer försvinna. Kanske blekna, men att hon förändrat mig för alltid. Att det här varit något som format om hela mitt liv. Målat nya, mörkare nyanser mitt bland alla andra färger som är jag och mina erfarenheter. Det ger ett annat slags djup till färgpaletten som är mitt liv, och det är vackert.

Kanske fortsätter jag alltid ligga vaken om nätterna ibland för att lyssna så hon andas, men förmodligen inte lika ofta. Förundras hoppas jag alltid fortsätta göra. Förundras över livet och påminnas om att vara tacksam.



Britta föddes helt frisk, efter att på det första ultraljudet haft en extremt bred nackspalt, 6,5 mm, vätska längs hela ryggen och rumpan och även lite framme på magen. 

Om att älska någon man aldrig har träffat

Att hellre ta ut glädje i förskott än att sörja i onödan

"Bara det är friskt"

onsdag 11 januari 2017

Nyårsönskningar

Så tänkte jag bara glida in här och låtsas som att det regnar. Vadå tre månader sedan förra inlägget?
Inga närmre förklaringar eller ursäkter tänker jag försöka mig på. Livet är bara så just nu tänker jag, och försöker känna ett lugn i det också. Att det får bli som det blir med bloggande och sådana grejer.

Vi har det bra och försöker klara vardagen med tre barn och gården så lugnt och smidigt som möjligt. Eller smidigt är nog helt fel ord i sammanhanget, för smidigt är det nog just inget som är. Smärtfritt är väl snarare ett lämpligare ordval. Men härligt har vi det!


Nytt år och nya möjligheter. Jag brukar inte ge några nyårslöften, och inte göra några stora förändringar just för att året blir nytt. Varje dag är ju faktiskt en möjlighet att förändra saker eller börja om. Eller hitta på nytt.
Men nu har jag faktiskt gått och klurat på några grejer som jag skulle önska för det nya året. Inga storslagna grejer, men sånt som skulle vara kul att få greja med helt enkelt. Eller som jag vill lära mig. Och det är inga löften, bara önskningar, men tänker att om jag skriver ned dem så är det lättare för mig själv att komma ihåg och ta tag i helt enkelt!

Så här kommer de, rätt upp och med - mina önskningar för 2017, om man bortser från de självklara - att vi och alla våra nära och kära får vara friska och må bra och så vidare....


1. Jag vill ODLA! Alltså odla på riktigt. Jag har ju småodlat lite grann några år. Lite potatis här, några rader morötter där och lite blommor. Men alltså. Jag gillar inte att göra saker lite halvdant egentligen, men lyssnat på alla som säger att man ska "börja lite smått". Nu är jag TOKinspirerad av Sara Bäckmo som driver bloggen Skillnadens trädgård. Hon gör ingenting halvdant eller småskaligt, utan försörjer hela sin familj med grönsaker året om. Vilken grej! Alltså, lite realistisk är jag ju ändå och förstår att jag inte kommer hinna med att fixa en hel köksträdgård i år som kan förse oss med så mycket mat, men jag skulle så gärna vilja odla lite mer rejält av de grejer vi äter mest av. Så det blir nåt med det och inte bara extra sallad och morötter ett par veckor mitt i sommaren.
Om ni inte redan följer Sara på alla hennes olika kanaler tycker jag absolut ni ska. Hennes entusiasm och odlarglädje är helt omöjlig att värja sig mot. Nästan oavsett om ni odlar eller ej. Här är hennes BloggYoutube-kanal och podcast, kolla in vad mycket spännande!


2. Jag vill snickra. Hallå, inte några hus liksom, men mindre projekt. Just  när det kommer till snickrandet är jag ofta lat, eller tror mig inte om att kunna, och överlåter till Jonas om det behövs mer än att borra lite i nåt av mina pysselprojekt. Vet inte varför jag fått för mig att jag inte kan, annars är jag nästan jämt som Pippi Långstrump och tänker att " Det har jag aldrig gjort förr, så det är jag säkert bra på.", Jag tänker helt enkelt sluta vara rädd för att ta mig för sådana projekt. Klart jag kan liksom om jag bara får öva lite.



3. Jag vill ju blogga! Verkligen. Det är så roligt. Så jag hoppas att jag kommer hitta tillbaka till ett sätt som funkar. Tror jag måste tagga ned lite. Inte ha sådana jättekrav på varje inlägg utan vara lite coolare helt enkelt. Ett blogginlägg får inte ta timmar att knåpa ihop. Åtminstone inte jämt. Jag bloggar ju för att jag vill berätta och kunna inspirera med de grejer jag gör, och då måste jag ha tid att göra grejer. Det blir ju knäppt om jag försöker slå knut på mig själv för att blogginläggen ska bli så himla bra att jag till slut inte hinner göra någonting kreativt alls. Så jag ska försöka hitta tillbaka till det, ett lite annat sätt att blogga och verkligen göra det på mitt sätt. Det är så lätt att titta på andra bloggar som man gillar och tänka att de har den ultimata bloggen som jag måste efterlikna, eller att läsa tips om hur man får besöksstatistiken att skjuta i höjden. Men det är inte jag helt enkelt. Nu tänker jag göra det här på mitt sätt. Om det så är att det dröjer månadsvis mellan inläggen (förhoppningsvis inte!). Är ni fem personer som vill läsa så är jag lika glad som om ni är 5000. Det får liksom inte bli en piska att hålla uppe fina siffror. Hoppas ni vill vara med!

Kanske fylls listan på med tiden. Vad vill ni göra eller bli bra på det här året?





torsdag 13 oktober 2016

Bonjour DIY - Gör en plåtburkslampa

Visst har ni saknat Bonjour DIY? Det har jag och mina bloggkollegor i Bonjour Blogs gjort i alla fall!
För er som kanske inte hängt med så länge så körde vi i våras en pysselstafett där vi turades om att presentera ett roligt DIY varje torsdag. Nu tänkte vi dra igång igen, och först ut är jag!
Är ni sugna på att göra något av våra pyssel vore det superkul att få se! Lägg gärna ut en bild på instagram och tagga med #bonjourdiy så hittar vi.



En gammal plåtburk,ganska så sliten och fyndad på loppis för en femma, en liten lampskärm, en lampfot, konservburksöpnnare och sprayfärg. Vad kan det bli av det?
Om jag säger att det dessutom går på max tio minuter plus lite torktid..?
Japp. Busenkelt helt enkelt, och något som verkligen sätter stilen i t.ex. barnrummet.

Sixten behövde en liten myslampa till sitt rum tyckte både han och jag, och som ni vet vid det här laget ligger det mig inte för att på direkten springa till närmsta lampaffär. Vi rotade fram en gammal lampfot i förrådet och en burk som vi nyligen köpte på en gårdsloppis. Väldigt fin men inte i så bra skick att man skulle vilja hälla sitt kaffepulver i precis. Perfekt att göra om till något annat med andra ord.

Vi började med att skära loss botten från burken med hjälp av en konservöppnare. Locket sitter väldigt hårt på just den här burken, gör det inte det kan man ju limma fast det.
Sedan gick vi ut och sprayade insidan av burken och lampfoten med vit färg. Insidan är bra att ha vit för att ljuset från lampan ska bli vitt och inte färgat.


För att den nya skärmen skulle ha något att sättas fast i lampfoten med satte jag den lilla lampskärmen i tyg inuti burken. Och samma sak här - skulle den vara mycket mindre än burken kan man ju limma fast den också för att hålla den på plats. Min passade så fint att den liksom fastnade ändå.


Färdigt!


Allt materialet förutom sprayfärg går lätt som en plätt att hitta billigt på loppis. En liten lampskärm eller stomme, och en trist lampfot går förmodligen att hitta för ett par femmor.

Obs! Tänk på att använda en glödlampa som inte blir så varm. Alltid bra att tänka på såklart, men kanske särskilt när det blir lite instängt av plåtburken.


Det har blivit ett helt gäng lamppyssel här på bloggen genom åren. 
Ofta är en lampskärm superlätt att göra själv och så sätter det en rolig prägel på rummet att ha en lampa som ingen annan har. HÄRHÄRHÄR och HÄR hittar ni ett gäng andra lamppyssel jag snott ihop om ni vill kika.

Nu släpper jag pysselstafettpinnen vidare till Emma!

torsdag 6 oktober 2016

Vårt sovrum för ett år sedan

Den här veckan sprang verkligen iväg med mig. Har fått just ingenting gjort känns det som och den känslan är sååå frustrerande. Men igår förstod vi i alla fall anledningen till Brittas gnäll och stökiga nätter de senaste dagarna. Ont i örat igen. Tre gånger har hon hunnit med öroninflammtion på sina sju månader, men idag verkar det tack och lov vara lite bättre.
 Men kameran har legat på sin plats hela veckan när jag har kånkat och tröstat ledsen bebis, så idag  började jag rota i bildarkivet för att se om jag hade något gammalt att visa er. Då hittade jag det här!

För ganska precis ett år sedan fotade jag vårt sovrum för tidningen Amelia. Det publicerades i vintras har jag för mig, men än har jag inte visat upp det för er. 
Så här kommer det - vårt sovrum för lite drygt ett år sedan. Förutom lite stök och en babysäng så ser det nära på exakt likadant ut fortfarande.


Vår säng är ett av de få större inredningsköp vi gjort som inte är ett loppisfynd. Vi köpte den i en lokal möbelaffär för pengar vi fick i bröllopspresent för sju (!!) år sedan och det köpet har jag inte ångrat en sekund.


Och förutom överkast, kuddar och pläd så är det inte mycket som inhandlats nytt i det här rummet. Lamporna och skolplanscherna har vi fått, stolarna som vi har som nattduksbord hittade vi på gården.

 '
Och fönstren som orsakade ett smärre rabalder här hemma innan jag målat dem. Både Jonas och ett par hantverkare som hjälpte oss med renoveringen tyckte jag var tokig. Men de ångrade sig allihop när de fick se resultatet.


Byrån stod i vår lillstuga på gården när vi flyttade in, men då målad i rött och blått. Som jag minns det så var just byrån mitt första projekt här i huset så den känns lite speciell. Efter den har många möbler och pryttlar kånkats in från bodarna och dammats av eller piffats till.



Efter att jag fotade inlägget om Brittas båt blev jag lite sugen på att byta ut skolplanscherna till dem jag använde vid fotograferingen. Tyckte det passade bra med lite blå toner, särskilt som åtminstone den ena av de här är lite väl vårig för att hänga året om. Får se om jag kan med att spika nya hål i väggen bara...

söndag 2 oktober 2016

Instagram september


 Jag tänkte det kunde vara dags att kika på några av förra månadens instagrambilder. Följ mig där också om ni inte redan gör tycker jag! @johannaikulla heter jag såklart.


Månaden började fint med att vi hämtade hem de två Linderödsgrisar som vi köpt. Så himla pepp var jag, och är fortfarande! Det började med en rymning, men än så länge är det faktiskt den enda grisrymningen vi haft... 


Nästan hela september vara rena rama sommaren och om kvällarna var vi ute hos djuren nästan jämt. 


Sommarvädret fortsatte och vetet växte sig högt. Ett sånt äventyr att springa omkring i.


Men solen gick ned tidigare om kvällarna och lyste rätt in i vårt sovrum innan den försvann bakom trädtopparna. Det är fint det där kvällsljuset tycker jag.


En söndag åkte vi på utflykt till ostbutiken Räven och Osten några mil bort. Vi smakade ost och käkade vildsvinskebab, men mest kikade vi på de gamla traktorerna som stod uppradade. Bästa söndagsnöjet tyckte barnen.


Och så var det den ljuvligaste kvällen. Vi tog med oss kvällsmackorna och gick till skogen där kvällsolen förvandlar allt till guld. Där åt vi vår kvällsmat och kikade ner mot vår gård. Livet är bra fint.


lördag 1 oktober 2016

När vi var på Gotland del II - Leva Kungslador

 I mitten av augusti var vi på Gotland en vecka, och en utav dagarna gjorde vi en utflykt till omtalade Leva Kungslador utanför Visby. Och jag förstår varför det är omtalat. Vilket ställe!
Av alla tips vi fått som folk tyckte vi absolut skulle åka till så var det här ändå det bästa tror jag. Loppislador och antikaffärer i all ära, men när man semestrar med tre små vildar så är de besöken mest svettiga och ångestladdade. Så skönt att då få komma till ett helt barnvänligt ställe som dessutom är vansinnigt snyggt och med massa intressanta saker att upptäcka för både stora och små.


Som en lekskog. Ungarna hade kunnat stanna hela dagen och gunga och leka i trädkojor. Älskar den gula pinnstolsgungan och har storslagna planer för en liknande i Kulla till våren.


Höstlikt, trots bara augusti. Och nästan magiskt att gunga under trädkronorna över en bädd av löv. 


Som sagt. Mycket att kika på för stora och små. Konst, odlingar och till och med en husfabrik med ekohus. 

Vi lunchade också. Men kameran stannade tyvärr i väskan då. Kan dock verkligen rekommendera deras buffé! Fräscht och gott. Britta tittade sig storögt omkring och sportade blommig hätta på sniskan.


Blir jämt så himla sugen på att odla en massa när jag ser sådana här odlingar. Sen slutar det med ett par rader morötter och lite spenat i början av sommaren varje år... Men en vacker dag, då tusan ska jag ha sådana här.