tisdag 13 maj 2014

Om att vara 20 år och livrädd flytta till landet

Häromdagen fick jag en kommentar från en läsare som heter Amanda, och hon frågade om inte jag kunde skriva ett inlägg om hur det är att vara ung och bo på landsbygden, vad jag jobbar med o.s.v. Roligt tycker jag. Här kommer det!

Det har absolut inte varit självklart för mig att jag skulle bo på landet. Snarare tvärtom. Jag är uppvuxen i ett ganska litet samhälle, inte landet liksom, men ett litet ställe. Under skoltiden längtade jag mest bara bort därifrån till något större. Efter gymnasiet flyttade jag till en stad och pluggade, blev kvar ett par år men tänkte hela tiden att jag sedan skulle vidare till något ännu större. Jag hade verkligen inte en tanke på att man ens kunde bo på landet.
 Men så blev jag kär. I en kille som inte bara bodde på landet utan dessutom ägde en gård. Först kändes det väldigt skrämmande. Att flytta till något som till och med var mindre än där jag kom ifrån var ju nästan otänkbart. Och sedan hela grejen med att binda upp sig, inte bara med hus, utan med en hel gård kan man ju verkligen kalla skräckinjagande för en 20åring som knappt aldrig varit på en bondgård!
 Nu är jag så fantastiskt glad att jag var så kär. För annars vet jag inte om jag någonsin vågat. Eller ens kommit på tanken för den delen. Kär är jag ju såklart fortfarande, men inte bara i Jonas utan också i Kulla och att bo och leva som vi gör.

Jag har ju varit hemma några år med våra små barn (Edith är snart 3,5 och Sixten 1,5), men sedan januari har jag jobbat förmiddagarna här hemma på vår mjölkgård. Helt sjukt otänkbart för några år sedan, men nu känns det fantastiskt att ha möjligheten att kunna jobba hemma och hjälpa till att driva vårt eget företag. Att alltid ha Jonas i närheten, kunna äta ihop, ibland jobba tillsammans och till och med kunna ta med barnen när vissa arbeten görs. Det är lyx för mig måste jag säga.



Senaste åren kan man ju tydligt se en trend i att unga vill flytta ut på landet, eller åtminstone leva lite lantliv i stan. Jag gissar såklart på att t.ex. Underbara Clara varit med och skapat den trenden, eller åtminstone förkroppsligat folks drömmar på något vis. Det verkar finnas en längtan hos särskilt den unga generationen att leva enklare och kunna klara sig mer själv. Och delvis är det nog så. Att livet på landet är lite enklare. Inte enklare som i glidigare och latare, men enklare och lättare att göra lite som man själv vill när det gäller familjeliv, livsstil och prioriteringar.

Så vad skulle jag säga till någon som skulle vilja flytta från stan men inte riktigt vågar ta steget?

Förmodligen, det var jag, så är man rädd att förlora sina vänner. En del vänner tappar man säkert kontakten med, men så är ju livet oavsett var man bor. Det går i perioder och man  umgås med olika människor. En del riktiga vänner har man kvar för alltid, och då spelar det ingen roll om man har några mil emellan. Man ses när man kan och då är det som det alltid varit ändå.
 Och så ska jag tala om en sak. Det bor folk på landet med! Så länge man inte tänker bosätta sig i en liten ödslig stuga mitt ute i skogen så finns det folk i närheten. Kanske till och med några i samma by, men förmodligen folk i samhällen runt omkring. Lär känna folk! Gå en kurs i något som intresserar dig så hittar du människor med samma intressen, engagera dig i någon förening, eller bara se till att prata med sådana du möter. Man får vara lite mer på sig kanske, men man har så mycket mer att vinna på det.
Vi har haft turen att både ha vänner som vi känt länge som stannat kvar i trakterna, och så har vi lärt känna andra unga familjer som faktiskt flyttat hit också. Livet på landet är ju som sagt på uppgång!



Och så det här med jobb och utbildning. Såklart kan det vara knepigt. Men vi lever ju i en uppkopplad värld (även ute på landet, har ni hört på maken?!). Fler och fler jobb går att åtminstone delvis skötas hemifrån, och fler och fler utbildningar går att läsa på distans! Dessutom brukar jag tänka att bor man i en stad så räknar man ju ofta med en massa restid till arbetet. Tunnelbana, bilköer och allt sådant tar ju en hiskelig massa tid. Kan man lägga samma tid på att resa här, så får man ett ganska så stort område att söka jobb i. Man slipper bara bilköerna och ruschen.


En annan sak jag också märkt på ett väldigt konkret sätt är att,  i alla fall för mig, så började min kreativitet att blomstra när jag kom hit. Det sägs ju ofta att det är bra för barn att ha lite tråkigt ibland. Och vet ni, det är det för vuxna med! Jag har alltid varit en ganska så rastlös person med många grejer på gång. Innan jag flyttade hit tedde det sig i att jag alltid, alltid umgicks med någon, var på väg någonstans, skulle på något eller var ute på grejer när jag var ledig. Hur många bra idéer hinner man få då? Jag trivdes med att ha det så då, men kände mig alltid ändå väldigt rastlös.
När jag blev ihop med Jonas blev jag tvungen att skruva ner tempot. Han var ju bonde och egen företagare redan då, så när vi träffades var han oftast aldrig helt ledig. Så det blev en del väntande på honom. Och där någonstans började det liksom bubbla i mig av kreativitet och idéer. Och jag märkte att jag trivdes väldigt bra med att vara själv ibland, att hålla på och styra med mina egna projekt. På något vis kändes det som att jag kunde göra vad som helst här. Finns inte alla nöjen och aktiviteter bakom knuten så hittar man på sina egna. Och frågar du mig är det hundra gånger roligare!

Jag skulle alldeles säkert kunna skriva ett par sidor till om det här, men det tar vi en annan gång. Jag tror ni har fattat poängen. Jag är gladare än gladast att livet inte alltid blir som man trott och tänkt, utan är fullt av överraskningar. Annars hade jag aldrig fått uppleva hur fantastiskt härligt det är att leva så här. Om någon funderar på att flytta från staden så säger jag bara; Våga testa! Och ge det lite tid. Det kan bli riktigt bra!


Det var kul det här att skriva om något ni undrade om. Fråga på om det är något annat, och kom gärna med förslag på vad ni vill se och läsa mer om!


4 kommentarer:

  1. Spännande och inspirerande läsning! Dina bilder är så vackra, allt ser så idylliskt ut. Speciellt när man sitter i en lägenhet mitt i en stad och längtar efter blomdoft och gröna vidder. Hoppas lite på att en dag få bo som dig :)

    SvaraRadera
  2. Jadå vi kommer allt ihåg den där Johanna som absolut inte kunde tänka sej att bo på landet ;) Glad att se att ni har det så bra! Kramar, LoJa

    SvaraRadera
  3. Tack för ett väldigt fint inlägg och en fin blogg! Hittade precis hit, men återkommer gärna! Jag har bott på landet hela mitt liv, och flyttade ut till min fars föräldragård i augusti förra året där jag och min man nu hyr ett hus av min farbror. Jag är så tacksam över att få bo här och skulle inte vilja byta bort det, även om jag vet att det finns en del negativa saker med att bo lite "off" (15 min med bil till Jönköping ;) ) så ser jag i princip bara fördelar med det! :)

    /Annie - Annies Enkla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det låter verkligen mysigt!
      Ja men klart man saknar storstaden ibland. Men jag tänker att dit kan man alltid åka, det är svårare att ta sig ut och verkligen vara på landet om man inte bor där! :) Jätteroligt att du hittat hit!

      Radera