lördag 27 september 2014

Om virkade små väskor och jämställdhet


Jag vill att båda mina barn ska ha så lika förutsättningar som möjligt här i livet.
Samma förutsättningar för att växa upp och bli självständiga individer.
De är väldigt olika. Väldigt lika på många sätt, men ändå så olika.. Samma mamma och samma pappa  har de, och samma uppfostran försöker vi ge dem.  Ändå kan man redan se att de intresserar sig för helt olika saker, tar för sig olika mycket i olika sammanhang och är olika känsliga för saker.
Självklart vill jag uppmuntra och pusha på de områden de är duktiga och tycker är roliga, men jag tänker att det är lika viktigt, om inte ännu viktigare, att hjälpa dem att utvecklas på de områden som inte varit lika självklara för dem från början.

Sixten är inte ens två år än, men sedan han bara var bebis har man tydligt märkt hur spännande han tycker det är med allt som hans pappa håller på med. Traktorer och maskiner och djur. Helst skulle han inte åka till förskolan på morgnarna (Även om han trivs som fisken i vattnet när han är där ) utan ta på sig stövlarna direkt och följa med pappa ut och "obba".

Såklart ska han få välja själv vad han vill leka med. Och lätt som en plätt vore det väl att tänka att han kan ju ha sina maskiner och sina traktorer och vill han leka med något annat som dockor eller så, så får han väl låna av syrran. Men här känns det väldigt viktigt för mig att lära honom att lek med dockor och saker som har med skötsel av ett hem att göra, det är inte något som bara är för tjejer.
Jag önskar av hela mitt hjärta att Sixten en dag ska ha ett eget hem och egna barn, så självklart behöver han öva på det lika mycket som sin syster och ska få ha egna leksaker som han kan öva med.

Jag vill  heller inte att han ska få lära sig hur en riktig man ska vara. Att man bara räknas om man jobbar mycket och gärna hårt, inte får vara känslig och absolut inte intressera sig för tjejiga grejer. Lika lite vill jag att min Edith ska känna sig tvingad att vara på ett annat sätt, eller att hon måste leka med vissa saker bara för att hon är tjej.

Vill vi ha ett mer jämlikt samhälle så måste vi börja med våra barn. Allt för ofta fokuseras bara på tjejerna och kvinnorna. Att vi måste ta för oss mer och liksom jaga ifatt männen. Men jag tänker att det många gånger i själva verket handlar om att inte från början göra männen till något de inte alltid är. Att inte stöpa dem alla i samma form. Alla är olika. Alla behövs och alla måste från början få öva på alla bitar i livet. Jag vill lära mina barn att känslighet och omhändertagande inte är något kvinnligt utan mänskligt.


När Sixten kör sina små gosedjur i sin egen lilla dockvagn, stoppar om dem varsamt, tittar strängt på mig och hyschar för att bebisen sover, pekar stolt på sig själv och säger "pappa", då blir jag varm i mammahjärtat.




Idag kom jag på en sak som jag gett Edith men inte till Sixten. Absolut inte medvetet, men jag fick lite dåligt samvete över att jag kanske omedvetet tänkt att han inte brydde sig om sånt. Han är precis i den där åldern nu då det börjar bli så roligt att plocka med saker, stoppa i väskor och bära med sig. Men inte en endaste liten handväska har han. Och syrran har en hel drös. Klart grabben ska ha en egen handväska tänkte jag och började virka på en ny.

2 kommentarer:

  1. Vad fint, bra och viktigt skrivet Johanna. Jag håller med dig till fullo.

    SvaraRadera
  2. Sååå fint. Vad glad jag blir, precis så skulle jag önska att alla föräldrar var!

    SvaraRadera