torsdag 13 februari 2014

Halsband alá Edith



Kan mammapysselhjärtat annat än att ta glädjeskutt när treåringen ropar exalterat "Mamma, mamma kom och titta! Det passar perfekt!". Och jag förstår henne precis. Bästa känslan är det ju, när man fått en idé, genomfört den och det blir så bra som man har tänkt! Sådan mor sådan dotter. Tjusigare halsband får man i alla fall leta efter!

Ediths halsbands-tutorial:

Du behöver: Tygremsa, sax, limstift och paljetter.
Klipp en lagom lång tygremsa, limma på paljetter och limma sedan ihop ändarna på tygremsan så du får ett halsband.

Tror bestämt att Edith får ta över pysselbloggandet här snart...

onsdag 12 februari 2014

Tygfynd

I tisdags kikade jag in en riktig snabb-snabbis på Erikshjälpen, 20 minuter innan stängningsdags. Jag var sugen på att kika efter lite tyger, men trodde nog inte jag skulle hitta så mycket när jag kom så sent. Men när man minst anar det så dyker det såklart upp en massa finheter. Hittade två påsar med blandade tygstuvar för 10 kronor styck. Jag såg inte riktigt hur allt såg ut som fanns i, men jag fick ögonen på ett rutigt lite tjockare tyg som jag tänkte kunde bli perfekt till flugor, och några randiga i olika färger. Så jag slog till. Rena rama julafton var det att öppna hemma. Massor av olika tygstuvar, de flesta ganska små, men en del lite större, från gissningsvis 50- och 60-talet. Så himla fint. När jag dessutom märkte att det rosarandiga tyget som var ett av de finaste, var färdiga bitar till en supersöt klänning som nog skulle kunna passa mig var lyckan gjord!

En liten del av alla stuvarna.

En påse nystan av tygremsor fick följa med hem också. Jag brukar virka av dom, men dom är väldans fina bara som dom är med.
30 pix för en massa bra pysselmaterial och en nästan ( i alla fall påbörjad) färdig klänning. Det kallar jag fynd!

Virkade örhängen

Jag fastnar ofta för smyckestillverkning verkar det som. Konstigt nog, för jag är inte den som använder särskilt mycket smycken själv. Jag har några par örhängen som jag tycker om och använder jämt. Eller så är det just därför. Jag tycker det är svårt att hitta smycken som jag verkligen gillar, så då får man helt enkelt ta saken i egna händer! Virkade örhängen som passar till halsbanden blev det i alla fall häromkvällen. Samma enkla princip här som med halsbanden; träpärlor (jag snodde lite plattare pärlor ur Ediths pärlburk..!) som jag virkat runt om. 
Några har frågat om dom kan få köpa halsband, och jag kommer göra ett gäng till så det går nog att ordna! Fler träpärlor och läderband är beställda, så håll utkik här på blogga!




lördag 8 februari 2014

Insnöad


Nu har jag nog snöat in igen. På virkade träkulor den här gången. Älskar enkelheten och barnsligheten på något vis. Visst blir man glad av att kolla på dom?

fredag 7 februari 2014

Nyttigare fredagsmys

När jag var gravid med Sixten så kunde jag inte äta socker överhuvudtaget. Minsta lilla socker, även om jag inte visste att jag fått i mig det, gjorde att jag kräktes och mådde jättedåligt. Jag var en riktig sockerspårare, och reagerade på hur små mängder socker, eller till och med sötningsmedel, som helst. Det här gjorde ju såklart att jag blev tvungen att läsa innehållsförteckningarna på allt jag åt väldigt noga, och blev mycket mer medveten om hur mycket socker vi egentligen stoppar i oss. Och så otroligt mycket onödigt socker. Det är ju liksom inte bara fikabullar och lördagsgodis som är socker. Saker man inte alls tänker på, som t.ex. musli, bröd och olika kryddblandningar, innehåller ofta en hel del socker. Sådant känns ju dessutom som så sjukt onödigt socker att äta, man märker det ju liksom inte ens. Jag upptäckte att de produkter som var nyckelhålsmärkta (De kan innehålla socker, men får inte överskrida en viss gräns, minns inte hur mycket. I alla fall är det väldigt, väldigt lite.) oftast funkade att äta. Det här blev ju värsta wakeup-grejen för mig. Tänk att sådana pyttemängder socker påverkar oss och kroppen så mycket. Utan sockret kände jag mig piggare, blev inte lika hungrig eftersom blodsockret höll sig på en jämn nivå, och gick dessutom bara upp två kilo på hela graviditeten. De extrakilon jag hade kvar efter första graviditeten försvann liksom. Jag åt kolhydrater och jag åt frukt, så det var ju inte någon LCHF eller GI eller annan diet. Bara uteslutande av vanligt socker.
Men jag blev ju såklart sugen på något som inte var knäckebröd till fikat ibland. Då kunde jag t.ex. göra någon variant på de här chokladbollarna som vi också gjorde till fredagsfikat här hemma idag.


Allt är ungefärligt, huvudsaken är att det blir en bra smet som funkar att rulla bollar av. Dadlarna kan bytas ut mot russin eller annan torkad frukt, och muslin mot havregryn t.ex. Man kan använda kokosfett, eller kesella. Mandel är också gott att ha i. Lite som man vill helt enkelt. Men idag gjorde jag i alla fall så här.

Dadel och musli-bollar (ca 20 st)

150 g torkade dadlar
1 dl musli (Jag använde musli med lite hasselnötter i, supergott!)
3 msk kakao
En liten klick smör
2 msk kallt kaffe
Kokos att rulla i

Mixa alltihop i en matberedare eller liknande. Rulla i kokos. Blir hur gott som helst, ni måste prova! Helt klart godare än vanliga chokladbollar om ni frågar mig.

Tyvärr, måste jag säga, började jag ju äta socker igen så fort den lilla rackaren fötts, men desto mer medveten om vad jag nu stoppar i mig och hur mycket. Första sockret jag åt, var några godisbitar, och efter bara några stycken fick jag hjärtklappning och blev helt darrig. Hu!

tisdag 4 februari 2014

När jag nästan fick gå på bröllop i bara ett virkat halsband


Vi var på bröllop förra helgen. Ett riktigt fint och roligt bröllop var det, men den här gången var jag inte riktigt lika förberedd med kläder och så som sist ni vet. I alla fall så råkade jag trilla över en prickig klänning på Lindex några dagar i förväg, som jag verkligen gillade, men småbarnstressad som jag oftast är så tog jag mig inte tid att prova den i butiken. Och sen glömdes det liksom bort, att jag inte provat den. Kvällen innan bröllopet fick jag lite fart och inspiration och pysslade ihop ett halsband och en väska till mig och en matchande prickig fluga till Jonas. Riktigt nöjd med mina attiraljer kom jag kl 23.30 på att jag inte testat klänningen, som ju såklart inte passade. Inte en chans i världen fanns det att jag skulle få igen dragkedjan. Haha! Välplanerade Johanna... Men det ordnar sig alltid, och lördag förmiddag lyckades jag packa in mig och ungarna i bilen och åka till stan och byta. Klart hela 2,5 timmar innan vigseln... När vi sedan ändå kom försent till kyrkan och fick smyga in efter brudparet (så osynliga man bara kan när man ser ut som ett fyrverkeri med knallorange kofta på sig bland i stort sett alla andra mörklädda gäster) är det bra att ha en ständigt arbetande bonde och tidsoptimist till man att skylla på...


Har sett liknande halsband ibland, stora virkade kulor på någon enkel tråd, och tänkt att det där bara måste jag göra. Som så ofta med enkla grejer så tar det bara lite tid innan man får tummen ur och testar. Men nu så när jag var tvungen att komma på något snabbfixat så testade jag äntligen. Några stora träkulor, lite bomullsgarn och en läderrem (Till bröllopet hade jag faktiskt ett vitt silkesband istället, men ett par leksugna ungar här hemma lekte visst sönder det sedan.). 
Jag började med att virka ihop en liten cirkel av fasta maskor, och sedan virkade jag in själva träkulan lite improviserat. Inte så svårt som det låter, bara öka på med maskor till mitten, och sedan minska tills kulan är helt innesluten. 
Väskan var verkligen en fem-minuters väska. En blommig löpare köpt på loppis för bara 14 kronor, vek den dubbel (så att mönstret skulle va på insidan med) och sydde ett par sömmar så den hängde ihop typ. Sydde ett knapphål och tjoffade i en knapp. Plättlätt, men kan definitivt göras snyggare om man tänker efter lite och har mer tid på sig en en kvart. Gör jag en till någon gång syr jag nog i något för lite stadga åt väskan med. Bröt faktiskt av en galge och tänkte ta pinnen och sy in i botten, men blev lat och orkade helt enkelt inte. 
Snabbfixad festutstyrsel måste man ändå kalla det. Och nöjd Johanna som kan själv.

lördag 1 februari 2014

Konsumtionshetsen och loppisknarkande

Jag har tänkt lite extra mycket på det här med vårt konsumerande av grejer och prylar de sista månaderna. Det brukar ofta blossa upp någon slags debatt i juletider, och det är ju väldigt bra såklart. Bland de bloggar jag läser var den nästan extra stor den här julen. Om varför vi köper och köper, och hur vi konsumerar. Sista åren kan man väl säga att loppistrenden verkligen varit på upptåg, det kan väl knappast någon ha missat. Och det är förstås bra i den bemärkelsen att många  kanske väljer att leta begagnat istället för nytt när det är nåt de ska köpa.  Men loppishandlande bara för handlandet skull är ju lika sjukt som att handla nya grejer man inte behöver (om än kanske lite bättre för miljön.). Att jaga efter nya (gamla) saker bara för att liksom. Det är lätt att bara dras med och överkomsumera medan man intalar sig att man gör nåt bra för miljön och samtidigt sparar pengar. Men ännu en sak vi inte behöver sparar varken på miljön eller plånboken.

Jag läste något som någon skrev någonstans om att det är faktiskt inte konstigt att folk blir som beroende. Här finns ju både jakten och spelet, att man inte vet vad som ska dyka upp, och sedan kicken när man hittar något man vill ha. Lite som att spela på lotto och vinna så fort man ser något man gillar. Lätt att bli beroende på ett osunt sätt ( kan man ens va beroende av något på ett INTE osunt sätt?!) kan man förstå.
Hur som helst är det nog bra att ta sig en funderare. Man blir ju trots allt inte lyckligare av prylar, snarare tvärtom tror jag. 
Jag vill inte samla saker jag inte behöver på hög. Men jag gillar gamla, fina grejer, och jag gillar att ta till vara. Jag försöker att inte handla onödiga grejer ens på loppis bara för att det är billigt. Såklart händer det att jag köper något onödigt, men jag tänker bli ännu bättre på att låta bli! 


När jag funderat på det här har jag kikat runt hemma och tänkt på varifrån mina möbler och saker kommer. En och annan grej är ju loppishandlad, nödvändig eller onödig. Men det allra mesta kommer faktiskt härifrån gården! Nu har ju såklart inte alla den turen att man har ett hus eller en gård där bodarna är fulla med mestadels skräp, men också fina grejer. Men den turen hade jag. Och det känns himla bra att kunna ta till vara på och använda det som redan fanns här, istället för att slänga och köpa nya gamla grejer.