söndag 1 november 2015

Söndagsro

Det är nåt visst med just söndagsmorgnar.  Och att idag vakna  till november, gråmulet och höstrusk. Jag kan inte hjälpa så här års att jag tycker det är riktigt mysigt. Att vakna först och gå upp och tända i vedspisen i köket och sedan äta långfrukost allihop medan Jonas och jag turas om att peta in vedträn. Då riktigt känner man söndagsfriden.
Vanligtvis brukar vi ge oss iväg till kyrkan när Jonas matat djuren, men idag hade han lite extra jobb eftersom det skulle komma en bil och hämta kor som skulle gå till slakt, så vi stannar hemma på förmiddagen och fortsätter med att göra ungefär ingenting några timmar till.


Två favoritljud i köket. Elden som sprakar i brasan, och katten som spinner i korgen. Assar har vi egentligen haft ända sedan vår första vinter  Kulla, men sista åren har han mest bott hemma hos en granne som tagit så bra hand om honom. Vi har låtit honom vara där eftersom det kändes som att hon hade mer tid för honom, men när grannen flyttade i slutet på sommaren började vi försöka få katten att förstå att han bor här hos oss igen. Det har gått sådär, men äntligen verkar han ha fattat galoppen! Barnen är överförtjusta och Assar är världens snällaste och sällskapligaste katt. Dessutom blir det så väldigt hemtrevligt med en katt i huset!


Barnen tillverkade kattleksaker och busade med Assar, och jag drack kaffe och åt pepparkakor med ädelostcreme. Och här kommer det, mitt allra bästa gravidtips. Det rekommenderas ju att man undviker ädelost när man är gravid, men efter att nu påbörjat min tredje pepparkaksäsong som gravid måste jag ju säga att jag känner mig ganska rutinerad och har kommit på ett livsnödvändigt knep (om man inte bara går och köper ädelost på tub, för det går bra att äta.) Värm 1-1,5 dl grädde och smula ned ett litet paket ädelost. Värm så det börjar bubbla, vid 70 grader dör alla bakterier, och ställ sedan in i kylen. Låt stå nån timme tills cremen svalnat och stelnat. Bred på pepparkakor eller använd som dipp. Hur gott som helst, och plötsligt känns det knappt jobbigt alls att behöva avstå vanlig ädelost!


Nu tänker vi inte göra någonting alls en stund till, vänta in Jonas och sedan bege oss till mina föräldrar för söndagsmiddag. En riktig slapparsöndag med andra ord!

1 kommentar:

  1. Johanna! Läser din blogg med stort intresse. Känner igen mig själv som ung. Är nu 72 och är en aktiv pensionär i vår kyrka. Diakoni, soppkokande och äldresammankomster ligger i mitt ansvarsområde. Detta kunde jag inte arbeta med förr mitt arbete som rektor och "bondmora" tog all min tid. Men det är med stor glädje jag ser tillbaka på den tid vi var mjölkbönder och litet med sorg tänker på dagen vi sålde mjölkkorna 1998. Leva tillsammans på en lantgård är en stor förmån, som ger livskvalitet. Vår äldste son och sonhustru har tagit över gården och vi njuter av att få bo kvar i ett av husen. Min man sitter nu på traktorn och plöjer. Han åkte ut före klockan 7:00 och väntas hem vid 18:00. 78 år, men tycker att detta är livskvalitet att få vara med i arbetet. Tack för att du finns och jag önskat er all glädje på er gård och era barn en härlig uppväxt. Monica Blomberg Finspång

    SvaraRadera