lördag 31 januari 2015

Lampfrågor

Det händer ganska så ofta antingen här eller på instagram att jag får frågor om var olika grejer kommer ifrån. Tyvärr är ju inte svaret särskilt ofta att de köpts nyligen i nån särskild affär, utan det mesta är ju gamla grejer eller saker jag knåpat ihop själv.
Lampor frågar ni särskilt mycket om tycker jag, så här kommer ett helt eget lampinlägg om hur jag fixat till mina lampor.


Lampan i Ediths rum (Som nu faktiskt blivit sovrum åt båda barnen. De VILL absolut INTE sova i varsitt rum, och därför har rummet som var tänkt åt Sixten blivit ett gemensamt lekrum åt dem istället. Himla mysigt. Dock ingen ny tapet på väggarna än, så bilder dröjer lite...) är jag särskilt nöjd med. En ganska så vanlig lampstomme som satt på en golvlampa jag köpte på Erikshjälpen en gång. Efter att jag strippat den på tyg tog jag en gammal rosa tyllgardin jag hittat i mormor och morfars källare och satte igång att klippa remsor. Jag gjorde dem ca 2-3 cm breda och lite mer än dubbelt så långa som själva lampskärmen. Sen fäste jag dem helt enkelt om den övre ringen på lampskärmen och knöt ändarna runt den nedre ringen. Voilá! En fluffig balettkjolslampa hur lätt som helst. Ingen symaskin, bara en sax och lite tyll behövs förutom lampskärmsstomme.



Lampan jag får flest frågor om är nog ändå vår kökslampa. Den har gjort comeback nu i veckan efter att legat i en garderob över jul.
Den var vit från början och hängde här i huset när vi köpte det. Jag tror det är en plåtlampa från Ikea, typ början av 2000-talet nångång. Kanske till och med finns liknande fortfarande? I alla fall en rätt vanlig plåtlampa och sprayfärg. Jag behöver ju förstås inte säga till er att inte spraya insidan grön också. Ni är nog aningen smartare än jag. Det blev rätt sliskigt när man tände lampan på kvällen och hela köket färgades illgrönt. Sådär. Insidan blev vit snabbare än kvickt och jag gillar den skarpt nu.



Lamporna i tv-rummet är lampstommar som jag faktiskt hittade på vår vind. Har man inga på vinden så finns det ju såklart liknande på loppis, och massor på tradera. Eller hemma hos nån släkting i ett förråd kanske. Överdraget syr man som en tub med kanaler för resår uppe och nere. Vill man ha mycket tyg och lite böljigt liksom, så tar man minst dubbelt så mycket tyg som lampans omkrets där den är tjockast. Det har jag gjort med de här vita.


Eller så gör man det bara lite längre än vad lampans omkrets och då blir det slätt såklart, som på den här. Sätt i resår i den ena kanalen och dra ihop så mycket som behövs. Knyt åt och trä den över lampskärmen. Sen trär man i och drar åt den andra  resåren när överdraget sitter på lampan. 

Lampor är dyrt att köpa i affär. Bättre att göra´t själv säger jag. Hoppas ni förstår hur jag gjort!

fredag 30 januari 2015

Februaridrömmar och trädgårdsplaner

Nåt utav det bästa med den här årstiden - att plantera saker i saker. Alltså vårblommor i diverse loppisfyndade eller förrådshittade pinaler som skålar, burkar, kaffekoppar och kannor. Älskar´t. Särskilt i kombination med att drömma om planteringar utomhus framåt vårkanten. 
Aldrig är jag väl så trädgårdsintresserad som i februari. Tyvärr brukar det liksom gå ur mig lite när det väl är dags sedan. Tiden och orken har bara inte funnits de sista åren. Men i år tror jag på ett trädgårdsår. Åtminstone är Sixten lite mer lätthanterlig och skulle nog mer än gärna hjälpa till med lite odlingar istället för att sticka iväg så långt han kan medan mamma petar i jorden. 


Årets projekt kommer nog bli att förverkliga det lite större trädgårdslandet jag tänkt på ett par år. Jag brukar bara odla lite smågrejer i ett gäng pallkragar, men skulle så gärna ha ett stort land där vi får plats med mer potatis och dit jordgubbsplantorna får flytta så de får lite mer utrymme.





I februari brukar jag dessutom ha storslagna planer på blomsterängar, slingrande växter runt verandan, alla möjliga sorters grönsaker och diverse grödor som känns ungefär lika troligt som apelsiner i vår trädgård framåt sommaren. Men nej, jag håller mig till att drömma om potatislandet i år. Känns nu i detta snöslask som lika exotiskt som apelsiner, men ett fullt rimligt och genomförbart projekt. Hejar ni på mig?

tisdag 27 januari 2015

Köptips

Det brukar ju inte precis krylla av köptips, förutom loppistips, på den här bloggen. Kanske för att jag faktiskt inte köper särskilt mycket grejer nytt, och för att jag inte tänker att jag vill bidra till någon slags konsumtionshets. Men här kommer ett undantag. 


Netto har en himla massa fina grejer. Hade velat köpa på mig minst två olika lampor också, förutom det jag kom hem med, men jag hejdade mig tack och lov. Konsumtionshets hej och nej tack. Jag behövde inga.
Däremot hittade jag ett gäng så fina förvaringslådor (som det egentligen bar mig emot att köpa när man lätt gör egna av fint papper och typ skokartonger. Men i alla fall.). Har man som jag en himla massa pysselmaterial som papper, tygbitar, små garner och knappar i mängder så går det ju åt lite snyggförvaring.



Slog till på en förpackning med origamipapper också. Hur fina som helst. Älskar det rutiga! Passar fint när jag häromdagen i sjukstugan tog tag i det där att lära mig vika tranor. Inte svårt alls, så nu blir det fler kan jag tro.
Papperstejp hade de också som jag fick med mig ett gäng av i fina mönster, men de fastnade inte på bild.

Så tips tips om Netto alltså. Eller varning, beror på hur man ser det. I alla fall är det i princip omöjligt att gå därifrån utan att handla något. Nu vet ni det.

tisdag 20 januari 2015

Vab-tisdag med guldkant

Jag hade verkligen inte fattat innan hur mycket förskolebarn blir sjuka. Sen våra barn började förskolan känns det som att man är glad om det får gå två hela veckor emellan att någon av dem blir sjuk den här årstiden. Så idag var det dags igen för lite vabbande med magsjuk Sixten.  Tvättmaskinen är jag särskilt tacksam för dagar som denna, och emellan tvättarna och medan sjuklingen sov hann jag med en hel massa pysslande som en vanlig vecka nog inte blivit av.

Alla pelargoner blev väckta ur vintervilan och lite extra ompysslade.


Sen ägnade jag cirka en halvtimme åt att välja ut fina små fat för dem att stå på. 



Gammalt porslin alltså. Kan jag inte få nog av. En hel drös av de här faten hittade jag i ett gammalt förfallet uthus som finns på gården i vårt Grönshult. En gammal drängstuga tror jag att det är och där är precis fullt av gamla grejer. Mest skräp, men spännande gammalt skräp. Lyckan när jag hittade en  trave hela små fat där en gång alltså.


 Sen vek jag fintvätt. Handdukar och dukar och sånt där, och la i fina högar i skåpet. Jag älskar när det liksom finns den där extra tiden till att städa och fixa lite mer noggrant. Att jag inte måste hinna igenom halva huset just precis nu utan kan fastna i ett skåp och plocka och fixa och vika och kolla. Det är njutningsbar städning det.



Och sedan tog jag fram farmors prickiga finkoppar, satte på kaffe och tog upp bullar ur frysen. En vanlig vab-tisdag går allt att sätta guldkant på.

lördag 17 januari 2015

En ljusslinga och gamla lampskärmar

Häromdagen sprang jag på ett gäng, tre närmare bestämt, små lampskärmar i tyg på second hand-affären, och tänkte att nu är det dags att ta tag i den där lampslingan jag tänkt göra i en halv evighet. Sagt och gjort. Rotade fram en lampslinga med små ledlampor jag hade hemma, tog fram tången och böjde lite i upphängningsanordningarna i skärmarna, så det gick att trä in lamporna. Att det sen visade sig att jag bara fått med mig två av tre skärmar hem från affären var ju hemskt retligt, men idag hittade jag en till hemma hos päronen. I alla fall tre skärmar till tänkte jag mig, helst fyra, så är den klar!



Nu hoppas jag på en inte lika långdragen lampskärmshistoria som när jag letade skärmar till den trearmade golvlampan... 

torsdag 15 januari 2015

Köket och pelargonerna




Vårt kök idag, och julen har nästan helt bortstädad nu. 
Älskar känslan av att plocka bort och nästan få börja om från början. Så skönt!  


Ranunkler och tulpaner istället för hyacinter och amaryllis.



 Och det känns inte riktigt som hemma i mina fönster förrän jag har plockat fram pellisarna från vintervilan. För övrigt älskar jag instagram. Slängde igår ur mig frågan där om hur tidigt man kan ta fram pelargoner på vintern/våren. Inte många minuter dröjde det, så hade jag en hel tråd med pelargontips och råd i mitt kommentarsfält. Så himla bra. Tack för alla tips! Verkar som att många låter pelargoner stå framme året om, och det funkar fint ändå. Beror på lite hur man vill ha dem. Långa och rangliga eller mer buskiga och täta. I alla fall så hämtade jag därför redan igår ett gäng av mina från vintervilan, och nu står de och gör sig hemtrevliga i mina köksfönster. Äntligen!




torsdag 1 januari 2015

Kulturarv och barnrum


Jag är så glad att jag har fått barn som verkligen gillar böcker. Både Edith och Sixten älskar att sitta och kolla i böcker, eller lyssna när någon läser för dem. De kan lyssna på precis hur många böcker som helst, och det är för det mesta den som läser som tröttnar innan de gör.

Och äntligen har Edith blivit så stor att hon kan lyssna på en bok som inte har så mycket bilder. Nu har vi snart tagit oss igenom alla tre böckerna om Barnen i Bullerbyn. Ett kapitel, fler om Edith får välja, varje kväll innan hon ska sova, och det är så fantastiskt roligt och mysigt.

Häromdagen läste jag en krönika i Expressen av en skribent som tyckte det var på tiden att Astrid Lindgrens klassiker moderniseras så att dagens barn kan relatera till dem. Att gamla ord som "kreatur" och marknader i Vimmerby var så fasligt omodernt att ingen skulle förstå eller ens ha någon glädje av att läsa om.  Så urbota dumt att jag knappt hört på maken.
Barn är väl ändå experter på att luska ut vad ord betyder. Det är sånt de sysslar med hela dagarna när de håller på att lära sig att prata. Inte har det väl skadat att de lär sig ord som inte används så ofta längre.  Att också få en historielektion om hur det kan ha varit att växa upp när mormorsmor eller farmors farfar var barn känns ju inte heller som något kopplat till direkt fara. Kulturarv kallas det.
Dessutom tyckte hen att Emil kanske till och med borde flyttas från Katthult till någon Stockholmsförort för att barn lättare skulle kunna ta berättelsen till sig.
Till den skribenten skulle jag bara vilja hälsa: De flesta barn i Sverige bor faktiskt inte i Stockholm. Tro det eller ej.





Och mina barn brukar minsann fara till marknaden i Vimmerby ett par gånger om året. Hur omodernt det än kan låta.