onsdag 29 april 2015

Fråga på!


Så fantastiskt roligt det är att ni är så många nya som hittat hit de senaste dagarna! Ni är hemskt välkomna och jag hoppas ni ska trivas alldeles förträffligt.

Jag tänkte lite så här. Det har trillat in en hel del frågor både här och på insta den sista tiden som jag inte hunnit svara på. Vad sägs om ett helt inlägg med bara frågor och svar om några dagar? 
Passa på att fråga helt enkelt, så gör jag mitt bästa för att svara!

tisdag 28 april 2015

Barnboksfynd

Som jag har berättat någon gång tidigare så håller Edith och jag på att plöja Astrid Lindgren-klassiker här hemma om kvällarna. Vi började med alla Bullerbyböckerna, fortsatte med Lotta på Bråkmakargatan och nu håller vi på som bäst med Karlsson på taket. 

Jag håller alltid ögonen öppna efter roliga barnböcker på loppisar, särskilt Astrid Lindgrens böcker. Gissa glädjen när jag häromdagen släpat med mig båda ungarna till Erikshjälpen och där hittar alla tre böckerna om Emil i Lönneberga. Förstautgåvor hela högen. För fyndpris! Pirr i magen-fynd. Och värt att alldeles svettig jaga en köpgalen tvååring på ett knökat Erikshjälpen för.
Dessutom la vi vantarna på "Visst kan Lotta cykla" med illustrationer av världens bästa Ilon Wikland. Finaste bilderna någonsin tror jag minsann! 

 Nu har vi kvällslektyr så det räcker ett tag till!

söndag 26 april 2015

Bonjour!


Så kan jag ÄNTLIGEN avslöja den spännande nyheten! Jag är numera stolt medlem i bloggnätverket Bonjour blogs tillsammans med de fantastiskt kreativa och inspirerande kvinnsen bakom emmasvintage.sebonjourvintage.seisabellepedersen.se och ennui.se.

Jag är så otroligt glad och pepp på det här ska ni veta. Att få samarbeta med det här gänget som inspirerat mig sen långt tillbaka, det är så kul så jag nästan smällde av när de frågade mig för ett tag sedan. Såklart jag vill vara med!

HÄR kan ni läsa mer om Bonjour blogs.


lördag 25 april 2015

Rabarberplock

Vi tog en sväng till vårt kära Grönshult idag, jag och barnen. Vi har knappt varit där på hela vintern, men nu var det verkligen dags. Den där verandan alltså. Finns inte ett ställe där jag känner mig lika lugn som på den. Jag gissade också på att rabarbern där hade börjat växa, och jag gissade rätt. En sån rabarber vi har där. Största jag sett kan det vara, och det fanns redan gott om fina stjälkar att plocka.




Vitsippor och pärlhyacinter växer det i mängder med så vi plockade in lite fint att kolla på när vi åt våra medhavda smörgåsar med prickig korv .


 Väl hemma i Kulla igen framåt eftermiddagen, efter raggmunksmiddag, hjälptes vi åt att fixa årets första rabarberpaj som vi sedan smaskade i oss till kvällsmat. Finare blir det knappt.

Och appropå Grönshult så hyr vi ut vårt hus där veckovis den här sommaren också. En del veckor är redan bokade, men efter vecka 29 är det helt ledigt för tillfället.
HÄR finns ett inlägg och bilder från huset innan vi flyttade in möbler i det, så lite tomt ser det ut, men det går att se hur det ser ut i alla fall.
Släng iväg ett mail till johannaikulla@gmail.com ifall ni skulle vara intresserade! Perfekta stället att bo på om man vill besöka Astrid Lindgrens Värld, Katthult och Bullerbyn till exempel. Tips tips!

torsdag 23 april 2015

Vårbruk och vårpimpat kök

Vårt soliga kök. Lite vårpimpat med blommiga burkar, äggkoppar och en fin liten pappersbonad jag fick av Jonas faster Rosa häromsistens. Jag gillar ju det där att byta ut lite grejer efter säsong, särskilt i köket, och den gamla bonaden passar ju alldeles ypperligt som vårpynt.


Våningsburken från Stockholm har intagit hedersplats tillsammans med ljusstakarna jag gjort av loppisfat och ljushållare från Little Smultron.


 Ägg äter vi mest hela tiden här så äggkopparna får stå framme.


Idag på min lilla morgonrunda hade de flesta björkarna häromkring fått musöron och skimrade i grönt. Så himla härligt. Att allt det bästa bara ligger framför nu. Eller kanske rent utav är här just nu. Vilken känsla. 

Vårbruket är för övrigt i full gång på gården. Det har gödslats och plöjts och plockats sten i åkrarna och vilken dag som helst ska det sås. Mycket jobb, men ändå känslan av att äntligen är vi igång!

Förresten är jag nästan sprickfärdig nu och bara längtar efter att få tala om en så fantastiskt rolig grej. På söndag kväll får ni veta i alla fall, så håll utkik!

lördag 18 april 2015

Odlingsplaner och barndomsminnen

Förra året blev det inte särskilt mycket med några odlingar för min del. Jag har tidigare år haft lite potatis, sallad, morötter och lite olika sorters blommor ungefär, men förra året blev det just ingenting. Inte i pallkragarna som jag använt att odla i i alla fall, bara lite tomatplantor och blommor på verandan. 

Nu i år däremot har jag lite större planer. Inte några jättelika. Så avancerat blir det inte. Men jag har fått hjälp av Jonas pappa att göra ett större trädgårdsland som jag ska använda förutom pallkragarna. Där tänker jag att jag ska ha potatis, lite lök, morötter och grönkål. Och så ska jag flytta våra fina jordgubbsplantor och ge dem lite mer kärlek och utrymme.

I pallkragarna får det bli sockerärter, lite olika sorters sallad och lite blommor. Ungefär nåt sånt tänker jag mig, och jag är otroligt förväntansfull!



Precis vartenda fönster på nedervåningen här hemma är nu knökat med små plantor och sticklingar. Solrosor, tomater, rosenskäror, sockerärter och luktärter. En massa små pelargonsticklingar och så ett gäng äggkartonger fulla med potatisar som ska förgro.

Och så försöker jag mig på att få ett par avokadokärnor att gro. Har inte prövat innan men testade det här sättet som jag läst om. Efer att ha torkat dem på fönsterbrädan några dagar och pillat bort det yttersta skalet har jag satt i tandpetare och satt i dem i vattenglas med halva kärnan under vatten. Vi får väl se vad som händer. Avokadoplantor är fina i alla fall, så det vore kul om det funkade!


 Luktärterna klättrar vilt på de små klätteranordningarna jag gjort, och snart ska de få flytta till ännu större krukor och spaljé.


Barnen är såklart med och både planerar, sår och tar hand om plantorna. Edith har valt några blomsorter, och fick hon bestämma helst skulle nog hela trädgården vara full av rosenskäror, solrosor och alla sorters blommor. Varför odla grönsaker när det går att så blommor liksom.

Jag minns att något av det bästa jag visste på somrarna när jag var liten var när jag och mina syskon fick varsin liten del av trädgårdslandet som var vår alldeles egen. Där fick vi bestämma vad som skulle odlas, och så fick vi sköta om det. Jag brukade ha lite sallad, morötter och så massa blomkrasse och luktärter. Ungefär som nu alltså.

När jag blev lite äldre hade jag mitt rum fullt av krukväxter. Jag sådde kärnor från olika citrusfrukter bland annat, och på våren satte jag tomatfrön och drev upp plantor. Ett år hade jag bestämt mig för att dessutom försöka mig på att så vindruvskärnor. Inte helt lätt antog jag, men efter ett tag började det ändå hända grejer i krukorna. Jag var överlycklig och pysslade om de där plantorna som om de vore levande. De växte och växte och blev tillslut höga så det nästan klättrade i hela mitt fönster. Det konstiga var bara att de var hemskt lika mina tomatplantor som stod ute på vår veranda, men jag hävdade bestämt att det var vindruvor och att det kanske till och med kunde vara så att vindruvor var besläktade med tomater på något vis. Inte konstigt alls tyckte jag. Detta var ju liksom före tiden när det snabbt gick att googla allt. 
Lyckan när jag en dag fick se vad jag trodde var en liten, liten vindruva. Mamma undrade försiktigt om inte vindruvor brukade växa i klasar, men jag var säker på min sak och sa att det kanske bara kommer nån enstaka i början liksom. Vindruvan växte, och växte, och växte... och sen blev den röd. Tomatröd. Och jag tog mina älskade "vindruvsrankor", tågade ut i trädgården och stampade ned dom i komposten. På något vis måste jag ha blandat ihop krukorna när jag sådde, och det var nog det sista jag odlade innan vuxen ålder.

Jag gillar fotfarande att experimentera med kärnor och frön, men håller mig nog ifrån vindruvor ett tag till...

Och så här ser det ut i vår trädgård just nu. Svartvinbärsblad på väg att vecklas ut. Äntligen, äntligen, äntligen vår!

måndag 13 april 2015

Mandelkaka med citron och ricotta

Av diverse anledningar hade jag en hel massa citroner och ricottaost i kylen som nog skulle må bäst av att användas idag. Funderade några varv på vad det skulle kunna tänkas bli, och bestämde mig sedan efter att ha läst ett gäng recept på olika kak- och pajvarianter för att testa små citronkakor med ricotta, gjorda på mandelmjöl. Istället för en stor kaka gjorde jag alltså några mindre i portionsformar.



Och just som jag höll på som bäst med själva fotograferandet smög sig en lite sockertång in i bild och knyckte citronen...




Fast sen kom han som höll i tången på att kaka smakar bättre än citron...


.. och när den här bilden var tagen tog det inte många sekunder innan jag vackert fick ge mig och sätta mig vid köksbordet och bjuda två små sugna på varsin kaka. 

 Himmelskt goda blev de. Och nästa gång tänker jag servera dem med lite grädde och massa hallon till.
Receptet kan jag inte ta åt mig någon ära för, det hittade jag efter lite googling hos Expressen, men här kommer det i alla fall.

Mandelkaka med citron och ricotta

1 stor kaka eller 8 portionsformar

120 g rumstempererat smör
3 dl socker
1 vaniljstång, delar och urskrapad
Skalet av 4 citroner
4 äggulor, rumstempererade
240 g mandelmjöl
4 äggvitor, rumstempererade
250 g ricotta
Flagad mandel till dekorering
Florsocker

Sätt ugnen på 160 grader. Smöra bakformarna.
Vispa smör, 2 dl socker, vaniljfrön och citronskalet i en bunke tills det är vitt och fluffigt. Alltså ganska länge. 
Tillsätt äggulorna och vispa ytterligare några minuter.
Tillsätt mandelmjölet och vispa tills smeten är klumpfri.
Ta fram en ren bunke, diska visparna och vispa äggvitorna till ett mjukt skum. Tillsätt resterande socker och fortsätt vispa till en maräng.
Vänd ner marängen och ricottan i ägg- och smörblandningen och rör försiktigt till smeten är jämn.
Bred ut smeten i formarna och lägg på flagad mandel.
Grädda i ugnen ca 45 minuter för en stor kaka, och ca 30 min för portionsformar.

Pudra över florsocker innan servering. 

söndag 12 april 2015

Stockholmsfynd

Jag hade tänkt att det här skulle bli ett litet inlägg med bilder från den lilla Stockholmstrippen som jag och Jonas gjorde i helgen. Men glömmer man minneskortet till kameran så gör man. Ett par instabilder blev det ändå, men inte mycket mer. Och fint hade vi det i alla fall. 
Vi hälsade på Jonas syster, traskade omkring en massa i det fantastiska vädret, och hann med både en och två och ännu fler fina små butiker och annat som vi hade på vår lilla lista över sånt vi ville hinna med. Pärlans konfektyr, Flippi´n Burgers, en hel massa vintagebutiker och sånt där.
Men vi får helt enkelt ta och kika på vad jag fick med mig hem från huvudstaden istället.


Som den här lilla pytteasken som var det första mina ögon drogs till inne på Old Touch. En magnecylask hemifrån! Från apoteket i Mariannelund närmare bestämt. Sånna kan man ju faktiskt inte bara lämna kvar.


Och så var det det här med mitt maniska burksamlande... Men den här var det faktiskt Jonas (!) som tyckte att vi absolut skulle köpa. Jag har redan en våningsburk i nästan samma färger, fast rund och ganska sliten. Men den här var fyrkantig och i så himla fint skick, förutom en liten buckla på den gröna burken som förmodligen var det som drog ner priset på den. Ett riktig kap helt enkelt!


Dessutom slog jag till på den vårigaste klänningen jag kunde hitta på Beyond Retro.


 Finaste mönstret, och passade så bra till mitt egengjorda porslinshalsband.

Nästa gång det blir storstadstur lovar jag att ta med mig både kamera och minneskort!

torsdag 9 april 2015

Öppet brev till vår kommuns politiker - Om att ta till vara på det ni har

Här kommer ett lite annorlunda inlägg. Men ett desto viktigare sådant. Kanske mest för oss här i vår lilla by utanför Vimmerby och våra barn, men väldigt mycket också för alla andra. Landsbygden behövs i hela landet och vi borde alla, oavsett var vi bor, kämpa för en levande sådan.

Här, kära politiker i vår kommun, här är något vi vill visa er.

En liten by med framtidstro, och en liten by på tillväxt. Vi vill visa er att vi är beredda att kämpa för vår fantastiska förskola i Pelarne och en levande landsbygd. Att vi och ni och varenda kommuninvånare måste få se värdet i vad vi har bara tio minuter med bil från vår centralort. Värdet inte bara för barnen som bor här, utan för barnen som inte har det här utanför sin husknut. Och värdet för hela samhället i att kunna ge det här till våra barn som en investering i framtiden.

Det här är vad vi vill kämpa för att kunna fortsätta ge till våra barn och vad vi tror att både politiker och kommuninvånare borde få upp ögonen för. Det här är värt att satsas på, inte läggas ned.

Så till alla berörda politiker i vår lilla kommun. Tala om det här för föräldrarna till barnen i stan som står i kö till att få börja förskolan i ett gäng baracker. 

Tala om det fantastiska med vår förskola och hur trygga den gör våra barn. Att i den här lilla barngruppen, här blir varenda unge sedd och lyssnad på. Att barnen som går tillsammans med andra barn i blandade åldrar från början får lära sig att ta hand om varandra. Alla får vara med här och alla ska tas om hand. Om hur de när de sedan börjar skolan i stan förundrar sina lärare genom att ta så väl hand om och se alla andra barn. Tala om att här finns plats och möjligheter för fler barn.

Tala om det stora i att få gå i en förskola så nära naturen. Att gården utanför inte är en fyrkantig liten inhägnad plätt, utan stora, gröna, lekvänliga ytor åt alla håll och kanter, med skogen bara alldeles bakom gärdesgården. Om hur barnen får lära sig och uppleva på riktigt hur maten vi äter produceras. Att de med egna ögon får se hur fröerna de sått växer och blir till mat.  Om hur de hos grannarna fått plocka egna ägg som de använt både till att göra färg och till att äta, eller på promenaderna se hur arbetet går till på en riktig bondgård.

Tala också om den fantastiska byggnaden. Ett gammalt skolhus med högt i tak, luftiga utrymmen och stora ljusa fönster. Att här finns minsann inte minsta tillstymmelse till mögel, och om hur lokalerna aldrig upplevs som trånga och bullriga. Tala om att barnen har ett eget snickeri i källaren, och att i matsalen, där äts maten som lagas i det egna köket av den egna kokerskan. Att det faktiskt finns en hel gympahall som förskolan kan använda så mycket de önskar.


Gör nu det. Och tänk på möjligheterna. Att kunna ta till vara på och utveckla det ni redan har istället för nya lösningar som kostar pengar de med. Att trygga barn ger samhället så mycket tillbaka.

Använd det ni har och låt varenda familj i kommunen få veta hur fantastiskt det kan vara på en förskola. Och att tio minuter i bil är väl spenderade minuter när alternativet är att trycka in så många barn som möjligt i en så kallad paviljong.
Kom igen kommunen. Nu investerar vi i framtiden för tryggare barn!


måndag 6 april 2015

Nässelpesto

Så här års är längtan efter att kunna gå ut i trädgården och hitta något ätbart nästan abnormt stort. Sån fantastisk tur att nässelskotten börjat titta upp. 
Förutom att nässlor är riktigt gott, är det också hur nyttigt som helst. Mängder med vitaminer och mineraler innehåller de, och dessutom ska de verka inflammationshämmande. Nässelsoppa är ju en god klassiker, men jag har tänkt hela vintern att jag skulle testa att göra en svensk variant av pesto på nässlor och Västerbottensost. 

Igår, på självaste påskdagen, slog jag till, och efter lite googling bestämde jag mig för att göra ungefär så här. För min smak var det lite väl mycket vitlök i receptet, så nästa gång minskar jag nog en aning på den. Egetntligen skulle också mandeln skållas, men rebellisk som jag är när det gäller recept så struntade jag i det. Funkade alldeles utmärkt.





 Svensk pesto med nässlor och Västerbottenost:

1 liter nässlor. Plocka de små skotten som kommer tidigt på våren.
Salt
1,5 dl mandel
1,5  dl riven Västerbottensost
4 vitlöksklyftor
2 dl olivolja

Plocka nässlorna, skölj och rensa dem och förväll dem ( låt sjuda några minuter) sen i lite saltat vatten. Häll av vattnet, men spara det för det är toppenbra växtnäring till krukväxter(!). Krama ur nässlorna och mixa sönder dem i matberedare. Häll i de andra ingredienserna förutom oljan och mixa ordentligt, späd sedan med olivoljan till önskad konsistens. Klart!

Hur gott som helst till pasta med lite salami eller kyckling.


fredag 3 april 2015

Färga ägg naturligt

Det finaste att pynta med till påsk (alltid?) vet ni ju vid det här laget att jag tycker är grejer från naturen. Särskilt då ägg till påsk såklart. Igår testade jag för första gången att använda grejer från skafferiet till att färga ett gäng ägg. Knappt svårare än att använda karamellfärg, och jag älskar de mustiga färgerna som äggen fick!

 
Kan ni gissa vad jag använde?


Det gula och det bruna är kokt ihop med skal från gul lök. Bara olika länge. Det bruna är hårdkokt, medan det gula bara fått ligga i vattnet en liten stund. (Koka äggen vanligt först, och doppa sedan i färgbadet om äggen ska ätas.) Till det lila och rosa har jag kokat upp ett färgbad med hallon och blåbär. Samma sak där. Det lila och spräckliga har legat i länge, och blev av misstag spräckligt av hallon som fastnade på skalet. Men det blev fint tycker jag!
Jag försökte mig också på en grön nyans av spenat. Det var svårare, åtminstone på  våra ägg som är ljust rosa-beiga från början. Ett ofärgat ägg ligger bredvid det som blev lite ljusljusgrönt. Man ser ju skillnaden i alla fall.





Är sugen på att experimentera en hel massa mer med färger, men det hinns nog inte med innan den här påsken är över. I alla fall har jag läst att rödkål ger blå ägg, och så tänker jag att rödbetor ger mer rosa ägg än hallon och blåbär. Kanske någon annan har tid att prova?