torsdag 30 juli 2015

När mjölkmaskinerna tystnar

Vår gård har varit en mjölkgård så länge mjölk har producerats för försäljning. Två gånger om dagen, varenda, varenda dag sedan 50-talet har mjölkmaskinernas dova surrande hörts över gården. Snart låter de inte längre. Om bara några veckor är det slut. Ett ljud som går ur tiden. Nog för att det varit tråkigt även om det bara varit här, men just i detta nu tystnar mjölkmaskinerna på gård efter gård i Sverige.

Det är inte bara det att vårt arbete de senaste åren på ett vis känns förgäves. På den här gården har människor arbetat och lagt ner sin själ i många, många år. Det är deras slit i ladugården varje dag, deras händer som plockat sten på åkrarna. Mjölkproduktionen var deras livsverk. Och här tar det slut.

I snart sju år, sedan vi köpte gården, har vi någorlunda optimistiskt trott att om vi bara håller ut lite till så måste det vända. Vi måste få bättre betalt för mjölken. Mjölk behövs alltid och vi älskar att bo så här. Att leva så här. Det kommer att gå.
Men Arla fortsätter att låta sina bönder, eller förlåt mig – delägare, hållas på sträckbänken. Sänkningar efter sänkningar. Nu senast för några dagar sedan 9 öre till. Sämre betalt för mjölken har det knappt varit sen mjölkmaskinerna började surra på Kulla Gård för mer än 60 år sedan.
Samtidigt blir diesel och foder bara dyrare och dyrare.

Våra djur har det bra. Det finns inte några bönder i världen som har högre krav på sig när det gäller djurhållning än de svenska. Och det kostar. Ändå måste vi nu konkurrera prismässigt med matproducenter i Europa och resten av världen. Sverige importerar mat som aldrig förr. Mat som om den producerats här skulle gett bonden dyra böter och anmärkningar.

Vi kan inte ha det så här! Det är inte rätt.

Idéen om kooperativet Arla var en fantastisk idé. Tillsammans är vi starka.
Men när världsmarknaden, som Arla bestämt sig för att slå sig in på, blivit ett svart slukhål för våra svenska bönders pengar och krafter, samtidigt som Arlas chefer förra året tackades för ett bra år med 115 miljoner kronor i bonus – då är någonting allvarligt fel, och så långt ifrån ursprungstanken med kooperativet som det kan vara.

Idag ringde vi till Arla för att säga upp vårt medlemsskap. Snart surrar inte mjölkmaskinerna mer. Det går inte längre.

Vi kommer stanna kvar här på gården, och som en del andra före detta mjölkproducenter satsa på köttproduktion i stället. Tyvärr kommer det nog inte bli en dans på rosor heller.

Någonting i vårt samhälle och kultur har blivit så fruktansvärt snett. Jag hörde häromdagen att Sveriges köttkonsumtion ökat med 70 procent de senaste 40 åren. 70 procent.
Klart som korvspad att folk inte har råd att betala skäliga priser för mat som producerats på ett sjysst sätt gentemot djur och miljö.
Ska vi äta så mycket kött måste vi självklart importera billigt kött från djur som inte haft det i närheten av så bra som våra svenska djur. Kött ifrån djur som proppats fulla med antibiotika i förebyggande syfte, vilket resulterat i multiresistenta bakterier som inte än är särskilt vanliga här, men som vi får med oss hem till Sverige när vi bara reser en bit söder ut i Europa. Det är skrämmande, men visst, vill vi äta en billig stek om dagen är det smällar man får ta.

Ett land utan egen livsmedelsproduktion är vad vi närmar oss. Är det så vi ska ha det?

Eller hur vill vi ha det?
För att rädda Sveriges livsmedelsproducenter som nu går på knäna behövs akutinsatser från regeringen. Vill vi ha kvar lantbruket, vår mat som producerats med omtanke om djur och natur, och ett landskap som inte växer igen till skog och sly så är det dags att göra något åt saken nu. På en gång.

Men framför allt behöver vi allihop bli mer medvetna och krävande konsumenter.
Kan vi inte tänka oss att kanske äta lite mindre kött, men istället betala mer för råvaror som producerats på bästa tänkbara sätt? Att helt slopa kött producerat i utlandet även om vi då kanske inte har råd med samma mängd. Kan vi tänka oss att läsa noggrant på varorna i mejeridisken och strunta i de billigare varianterna, kedjornas egna märkesvaror, som producerats lite varstans?

Det är verkligen dags göra något åt saken. Så här kan vi inte ha det. Vi måste hjälpas åt innan varenda mjölkmaskin i Sverige har tystnat. Tillsammans är vi starka.




torsdag 23 juli 2015

Snyggmat


Med risk för att det kommer bli en himla massa bilder på bär och ätbart från naturen nu ett tag... Men det är ju så fantastiskt fint att det liksom växer mat ute i skogen. Fin mat. God mat. Och snygg mat. Kan inte bli bättre, eller hur?


Vi tog oss en liten skogstur igår, jag och barnen. Med ett första stopp vid hallonbuskarna i svärmors trädgård. Sedan fortsatte vi vägen inåt skogen några hundra meter bara, men fick på nån timme med oss ett par liter blåbär och kantareller. Sicken lyx det är.

 
Önskar jag vore en bättre saft- och syltkokerska nu, men varken tiden eller orken räcker till för tillfället. Det fick räcka med att förvälla kantarellerna och sedan bara frysa in hallonen och blåbären i lagoma portionspåsar. Hallon och blåbär känns ju faktiskt nästan för goda som de är för att hålla på och koka grejer av. Nä jag sparar mig till svartvinbärssaftskok om några dar tror jag. Och gelé. Så fint att plocka fram till en bit kött i höst, eller som bästa ingrediensen i brunsås.

måndag 20 juli 2015

Hur jag syr kuddfodral

Jag får ibland frågan hur jag gör när jag syr kuddfodral, och jag har tänkt ett tag att jag måste göra ett inlägg om det. Det finns ju såklart hur många olika sätt som helst att göra det på, men här är ett som jag oftast använder mig av och jag ska försöka förklara så gott det går utan steg för steg-bilder. 




Först klipper jag ut delarna. Några centimeter större än vad kudden mäter. Ett bakstycke och två delar till framsidan.
Till framsidan behövs en större del och en mindre, men båda så stora att kanterna som ska bli vid öppningen båda går att fållas och ändå ligga några centimeter omlott. Jag börjar med att fålla kanterna på framstyckena som ska sitta omlott, och sedan styr jag ihop dem som jag försökt visa på bilden här ovan. En fyrkant där uppe, och en nere. A och B är ju alltså då de båda framstyckena. När det är gjort är finns ju liksom bara ett framstycke och ett bakstycke, så då tar jag helt enkelt och lägger dem rätsida mot rätsida och syr ihop alla sidor. Sedan vränger jag alltihop åt rätt håll genom öppningen, gör knapphål och syr i knappar. Eller ibland knytband istället för knappar. Vill man ha en spets eller något band runtom kudden lägger man den bara emellan bak- och framtycke innan delarna sys ihop (och ser till att man syr igenom alla tre lager).

Och så klart syr man med sicksacksöm runtom alla delar innan man börjar sy ihop dem, eller som jag  oftast gör, syr ihop allt med en overlocksöm som liksom är både sicksack och raksöm i ett. När jag fållar kanterna som ska synas på framsidan syr jag dock raksöm,  för att jag tycker det blir snyggast i det här fallet.



Hoppas ni förstår hur jag menar. Det är verkligen superenkelt och ett himla bra nybörjarprojekt. Jag kan lova att om ni syr ett kommer det garanterat bli flera!

fredag 10 juli 2015

Sommarlovstips - Sy sängkläder till docksängen


Sådana här regniga och blåsiga sommardagar kan det vara lite svårt att veta vad man ska hitta på för nåt med barnen. När vi inte har kunnat åka iväg och bada eller leka ute har jag försökt att hitta på nåt lite speciellt inomhus med barnen varje dag. Och det krävs ju verkligen inte mycket för att de ska tycka att det är spännande och roligt. Vi har gjort akvarium av gamla skokartonger och hängt upp pappersfiskar som vi målat i och så har vi haft överraskningsbio  i kojan på lekrummet ( Kolla Netflixfilm på datorn någon annanstans än i soffan är superkul, och så bestämde jag film så de inte skulle bråka om vilken = överraskning.).
Häromdagen bestämde vi oss för att dockorna behövde nya sängkläder i docksängarna.

Jag brukar alltid samla på mig små fina stuvbitar när jag går på loppis, så jag har ett litet lager med mönstrade bomullstyger. Passar perfekt till små projekt som det här. Barnen fick välja bland tygerna själva och så hjälptes vi åt att mäta och klippa ut delar till varsin madrass, täcke och kudde åt dem. Till madrasserna använde jag en bit hobbyskum som jag köpt på Jysk, och täckena fodrade jag med fleece som jag klippte av en gammal filt. Kuddarna stoppade jag med stoppning från en trasig kudde. När det handlade om sängkläder till dockor brydde jag mig inte om att göra grejerna avtagbara. Behövs det tvättas är det lättare att bara stoppa in hela alltet i tvättmaskinen. Jag klippte helt enkelt bara ut fram- och baksida till de olika grejerna och sydde ihop först tre sidor (rätsida mot rätsida, och vänd sedan åt rätt håll), stoppade med det som skulle vara i, och sydde ihop sista sidan. I täckena sydde jag ett par stygn i varje hörn med så att fleecefilten inte ska glida omkring där inne.


Har man inga docksängar är det minst lika roligt för barnen att göra sängar av skokartonger först och sen fixa sängkläder.


Sixten körde på rutig madrass och blått tyg med gula blommor på till täcket och kudden. Mycket bra val måste jag säga.



 Edith bestämde sig för rutig madrass med och nyckelpigor på kudde och täcke.

Ett kul och lagom projekt för ett par timmar. Har man lite äldre barn kan man ju till och med låta dem prova att sy lite själva på maskinen!


onsdag 8 juli 2015

Sommarkvällar- Skogen, kor och kvällsdopp

De här kvällarna alltså. Helt klart det bästa med sommaren om man frågar mig. Ljuset och ljuden och lugnet. Får jag chansen tar jag mer än gärna en liten tur och häromkvällen stannade jag till i skogen på väg hem för att bara njuta lite av solljuset mellan tallarna.



Och kvällsdoppen sen. De allra bästa doppen. Spegelblank sjö, ljummen kvällsluft och inte det minsta kallt i vattnet.



Förstår de hur bra de har det där i den småländska sommarhagen tror ni? Jag tror nog att de njuter för glatta livet.


tisdag 7 juli 2015

Potatislycka

 Sommaren, att den är här nu. Just precis nu är det sådär alldeles ljuvligt och härligt. Vi kommer ju inte iväg så mycket på sommaren eftersom det då är som allra mest arbete på gården, men vi försöker verkligen njuta så mycket vi bara kan här hemma av allt det härliga. Att ta vara på och göra något av de små stunderna i vardagen. När gräset skördas blir det ofta picknickar där Jonas är och jobbar, och eftersom barnen inte behöver upp tidigt på morgnarna kan vi låta dem vara vakna sent på kvällen och åka och ta ett bad allihop när dagens arbete är färdigt och solen strax går ner.

Och så börjar vi kunna njuta av det vi odlat i trädgården.  Potatisen till exempel.Jag blir så fånigt glad över att få gräva upp de små knölarna ur jorden. Och själva blasten är så fin när den blommar.



Förundran över att det kan bli så mycket mat av de där små knölarna jag förgrodde i finrumsfönstret för ett par månader sedan. Helt makalöst.


Sockerärter börjar vi få också. Så söta och knapriga. Och så fantastiskt vackra de också. 


Vår lilla odlingsplätt i trädgården. Krassen växer för fullt. Morötterna tar sig och salladen och spenaten svämmar över. Grönkålen är på tillväxt och kryddorna frodas. Jordgubbarna blev det lite si och så med eftersom jag chansade och flyttade några av dem i våras fast det egentligen är bättre att flytta dem på sensommaren. Några gubbar har vi fått i alla fall och jag gissar på att det blir bättre till nästa år.
Min lilla tilltänkta blomsteräng mellan potatisen och jordgubbarna blev inte riktigt som jag tänkt heller. Man lär sig alltid nåt. Det var helt enkelt inte så lätt att skilja ogräs från vad som kom upp av de blandade blomfröerna som jag bara spritt ut lite hur som helst i jordplätten. Nästa gång får det nog bli rader i alla fall, så det blir lättare att skilja blommor från ogräs.