torsdag 29 oktober 2015

Dagens


Först vill jag bara säga tack. Tack alla fina som delar med er av erfarenheter eller bara peppar efter förra inlägget. Och vi mår ju bra. Vi är väldigt hoppfulla och tror att bebisen också mår bra!
Det känns väldigt skönt att ha berättat för er i alla fall, även om jag inte vet hur mycket jag kommer skriva om det i fortsättningen. Lite grann i alla fall såklart. Eller mycket. Vi får se. 

Jag har haft två bra jobbdagar hemma igår och idag. Bland annat har jag grejat med det ni ser ovan! En liten sneakpeak på ett jobb som jag hoppas få visa i en tidning i vinter. Jag har lekt hemmasnickare och dessutom fått användning för min kanske finaste tygstuv. Blommigt i rött, rosa och orange. Jag har fått det från mormor som förmodligen sytt kläder till sina barn av det när det begav sig. Tänk va fint allt var förr. Lite kändes det allt att sätta saxen i det. Men resultatet blev toppen så jag är nöjd!

tisdag 27 oktober 2015

Om att älska någon man aldrig har träffat och inte vilja något hellre än att få ha just den.


Det var i mitten på sommaren och vi började misstänka att jag var gravid.
Egentligen hade vi tänkt oss att det räckte med de två underbara vi redan har, och jag ljuger om jag säger att jag inte blev ganska orolig och trött vid tanken på en till.
Men ändå den där lite pirrande känslan i magtrakten.
Veckorna gick och illamåendet tilltog i takt med att magen började puta mer och mer. Vi vande oss vid tanken, och började kanske till och med längta lite till mars. Skräckblandad förtjusning. Tre liksom.
Räcker man till?

Och så kom dagen för den där första titten. 12 veckor och vi fick se ett litet tickande hjärta. Små rörelser på en skärm och kärlek vid första ögonkastet.
Allt såg bra ut fick vi höra. Men så plötsligt blev det tyst. Några sekunder för länge.
Oron.
Så får vi veta att något inte ser ut precis som det ska. Att det som upptäckts kan tyda på att något är fel. Kanske till och med allvarligt fel.

De där sekunderna av tystnad. När man på riktigt inser att det lilla livet på skärmen inte är något oplanerat som råkat börja växa, utan just precis den lilla människa vi vill få ta hand om och älska. Att vi inget hellre vill.

Veckorna har gått. Först långsamt. Men sedan lite lättare för varje vecka. Vi har förstått att det som upptäcktes inte måste betyda att barnet inte mår bra. Nu är vi redan halvvägs, och det har känts så konstigt att inte berätta något om det här på bloggen. Vi är så glada och tacksamma, men ändå har den där oron gjort att jag inte orkat skriva något om det. Allt förutom att veta om barnet mår bra har känts så trivialt på något vis.



Igår var vi och gjorde ett ultraljud till. Vi har hoppats, bett och trott att allt ska se bra ut. Och det gjorde det.
Fler undersökningar och ultraljud väntar, men än så länge ser allt bra ut. Och vi vågar hoppas ännu lite till på att det kommer att gå vägen och att barnet får må bra.
De flesta i vår närhet vet såklart om att bebisen är på väg, för det går knappast att missa vid det här laget. Och många vet även om oron som varit, och fortfarande finns.
Men nu känner jag att det faktiskt är dags att berätta för er. För det har känts lite som att jag ljugit när jag bara har skrivit om allt det där andra. Om roliga jobb och tipsat om fina pyssel. Så klart har jag varit väldigt glad för det också, men det har ändå varit en väldigt liten del av livet just nu.

Nu vet ni.
Nu vet ni att vi ibland oroar oss, men att vi ändå är så fantastiskt glada och hoppfulla och längtar alldeles förtvivlat efter att få hålla om det där lilla livet i mitten av mars.



lördag 24 oktober 2015

Majsskörd

Efter att ha varit hemma med en halsfluss-sjuk Edith några dagar var det så otroligt skönt idag att hon äntligen var så pigg att hon orkade gå ut.
Vi bestämde oss för att ta en liten promenad allihop i familjen och kolla till majsen på fälten runtomkring gården.


Majsen är som allt annat varit i år lite senare än vanligt. Men nu äntligen börjar den vara färdig!
Vi odlar alltså majs som vinterfoder åt våra och andras djur och fodermajs är inte riktigt lika söt som vanlig majs, men god ändå och funkar jättebra som mat åt oss också!


Särskilt för barn är det ett riktigt äventyr att traska in bland majsen som är ungefär 2,5 meter hög nu. De står i rader, så mellan raderna är gångar som blir som riktiga labyrinter när man går omkring där inne. Kul för barnen, läskigt för mamman som blir rädda att tappa bort en unge eller två.
Vi hittade ut allihop och fick med oss en del majskolvar hem.




Kokta eller grillade majskolvar med smör och salt kan vara bland det godaste som finns. Ikväll lyxade vi till det extra och gjorde vitlökssmör till också. Direkt från fältet till middagsbordet. Bättre kan det knappast bli.

måndag 19 oktober 2015

Projekt ekplanta

Det hela började redan i julas. Jag fick den fantastiskt fina ekollonvasen designad av Estrid Ericson för Svenskt Tenn av min svägerska och svåger. Meningen är att man i den ska få ett ekollon att gro för att sedan växa till en liten ekplanta.


Jag har alltså väntat på hösten och ekollon ända sedan jul, och under tiden har vasen stått här i stringhyllan och varit fin. Ibland innehållit några små blommor.




Men så äntligen är det oktober och häromdagen gav jag mig ut på ekollonjakt i vår fina ekhage bakom gården. Lite svårare att hitta ekollon än vad jag tänkt mig var det. Det kryllade inte precis av dem, men tre små fina fick jag med mig hem, och nu ligger de i lite vatten och förhoppningsvis börjar någon av dem att gro om några veckor!


Håll tummarna nu! För funkar det inte och jag måste vänta ända tills nästa höst så vet jag inte vad jag gör, jag som alltid vill att allt ska hända nu på en gång. Helst igår. Jaja. Alla tummar hållna och så är det bara att vänta!

tisdag 13 oktober 2015

Bara en helt vanlig ovanlig arbetsdag

Mina jobbdagar ser så helt olika ut nu för tiden. En par dagar i veckan jobbar jag som vanligt på förskolan, medan resten av veckan ser väldigt annorlunda ut. Just nu njuter jag så mycket av att kunna sitta hemma i lugn och ro och arbeta, men samtidigt är det så hemskt skönt att komma till en vanlig arbetsplats med kollegor emellanåt också.

Idag var i alla fall en jobba hemma-dag. Har forfarande nyp mig i armen-känsla varje dag när jag lämnat barnen på sin förskola och sedan får sticka hem och börja greja med nästan vad jag vill. För så känns det. 
Jag brukar börja med att äta frukost samtidigt som jag svarar på lite mail eller gör nödvändigheter på datorn.  Just idag åkte jag sedan in till vår lilla stad för att fixa några bankärenden, och efter det passade jag på att sätta upp lite lappar om ekoförskolan jag undersöker intresset för. 
(För er som inte bor här i trakten och hängt med i debatten så handlar det om att förskolan i vår lilla by, och fler landsbygdsskolor, ska läggas ned eftersom kommunen behöver spara pengar. Jag tror dock inte på att lägga ned landsbygdsskolor och förskolor för att sedan behöva bygga nytt inne i stan. Inte om syftet är att spara pengar. Istället har jag tagit fram ett förslag om hur kommunen, eller någon annan aktör, skulle kunna driva en ekoförskola här ute på landet. Tror många föräldrar skulle vilja köra sina barn till en sådan. Nu undersöker jag helt enkelt hur stort intresset skulle vara för en ekoförskola. HÄR finns en debattartikel jag skrev angående det hela förra veckan, om någon är sugen på att läsa.)

Sedan begav jag mig hemåt igen och ägnade resten av förmiddagen åt att skriva fakturor eftersom mitt bankgiro nu äntligen var fixat.


Sedan fixade jag lite lunch och åt tillsammans med Jonas (Bästa med att vara egenföretagare båda två! Vi kan äta mat ihop nästan varje dag. Lyx!) och Björn som jobbar åt oss på gården ibland.
Efter det hörde jag postbilen komma och skyndade mig ut, för idag väntade jag finpost. Mitt första frilansuppdrag publicerat i tidningen Vi i Villa! Efter maten-kaffet intogs samtidigt som jag beundrade detta och klappade mig själv på axeln. Ni som läser bloggen känner kanske igen det eftersom det redan synts här för några veckor sedan.


Och så spenderade jag resten av tiden innan barnen skulle hämtas med att redigera bilder från häromdagens inredningsfotografering hemma hos våra vänner Josefine och Fredrik. Deras hem är helt otroligt charmigt och ett av de finaste jag varit i. Hoppas på att få visa upp det för er i någon tidning framöver!
Så på ett ungefär kan en helt vanlig, ovanlig arbetsdag se ut för mig nu för tiden. Har flera hemskt roliga uppdrag och ett spännande bloggsamarbete på g att sätta tänderna i de närmsta veckorna.Tror jag måste nypa mig i armen igen!

onsdag 7 oktober 2015

Veteax x3

 Det är alltid lite sorgligt så här års när allt som vuxit på fälten hela sommaren ska skördas och försvinna, även om det såklart också är väldigt roligt och nästan lite av feststämning att få skörda och fylla på djurens matförråd för vintern. Något jag brukar sakna lite extra är i alla fall vetefälten. Veteaxen är så ståtliga och vackra där de vajar lite försiktigt i vinden, och jag älskar den lite blågröna tonen de har innan de mognat. Förra veckan var det hur som helst dags att tröska vetet, men jag passade på att plocka lite innan allt låg tröskat i stora högar.



Så fina bara som de är i en glasburk på bordet istället för blommor.


Eller i en liten tunn krans. Tycker nog bäst om tunna kransar överlag faktiskt. Gillar det enkla och vackra med den här. Jag brukar göra en stomme av grövre ståltråd (Jag brukar gå och knycka av den stora rullen som Jonas ska ha till elstängsel. Man tager vad man haver! Men det är precis samma sak som tjock ståltråd.) som jag sedan binder fast blommor eller som här veteax runt.


Och så gjorde jag en lite tjockare krans av blandade höstblommor och enstaka veteax.
Låtsas inte om mina oputsade fönster eller gardinerna som har olika längd. Jag blandade ihop gardinerna i förra tvätten och den högra ska egentligen hänga i det andra fönstret. Gamla hus - Inte samma mått någonstans inte.


Kärleksört har vi massvis av i trädgården och utgör en perfekt bas i kransen. Den torkar dessutom väldigt vackert. De vita blommorna vet jag inte vad de heter, men jag fick dem och lavendeln i en fin bukett av en granne i slutet på sommaren (tack Inga-lill!). Den har hängt på tork i köket men passade så fint i en krans nu tyckte jag. Doftar underbart av lavendeln gör det ju dessutom.


Och så en bubblare - pysseltips från Edith. Hon visste precis vad hon skulle göra av vetet när hon såg det och plockade raskt fram kastanjer och tändstickor också. Rävar så klart! Den ungen alltså... Slutar aldrig förvåna mig med sin påhittighet och kreativitet!

fredag 2 oktober 2015

Vik egna fröpåsar

Vi fick ett lugnt slut på veckan, jag och barnen. Jag har åkt på någon riktig dunderförkylning och barnen är lite halvkrassliga, så vi tog helg redan i torsdags kan man säga. Men så krassliga att vi inte orkade pyssla lite idag var vi i alla fall inte.
Fröerna från trädgården har legat och torkat på vår spis sista veckan och behövde få påsar att ligga och vänta på våren i, så vi plockade fram papper, saxar och lim och satte igång.



För småbarnsföräldrar är pyssel där barnen faktiskt kan vara med och greja de bästa. Och det här var nog ett ännu bättre barnpyssel än jag först trott. Åtminstone Edith var helt med på noterna och kunde till och med göra sina helt egna små påsar. Sixten freebaseade mest och klippte och klistrade hejvilt på sina pappersbitar. Lika roligt det!


Jag började med att rita upp en mall på tunn kartong. Den färdiga påsen är 10 cm hög och 7 cm bred. Sidorna som viks och blir baksidan är 4 cm breda, underdelen 2 cm, och locket 3 cm. Men det går ju att göra precis som man vill. Jag rundade av hörnen på underdelen och locket lite för snygghetens skull. 
Limma ihop, låt torka, stoppa i fröerna och limma igen locket. 


Och hjälp av små barnhänder fick jag att stoppa i fröerna. 


Ser fram emot att få plocka fram påsar med mina egna fröer att sätta i vår. Dessutom är det ju en väldigt rolig liten gå bort-present i vinter eller framåt våren! Kanske en påse blandade fröer så vännen får en överraskningsblomsteräng?