torsdag 13 oktober 2016

Bonjour DIY - Gör en plåtburkslampa

Visst har ni saknat Bonjour DIY? Det har jag och mina bloggkollegor i Bonjour Blogs gjort i alla fall!
För er som kanske inte hängt med så länge så körde vi i våras en pysselstafett där vi turades om att presentera ett roligt DIY varje torsdag. Nu tänkte vi dra igång igen, och först ut är jag!
Är ni sugna på att göra något av våra pyssel vore det superkul att få se! Lägg gärna ut en bild på instagram och tagga med #bonjourdiy så hittar vi.



En gammal plåtburk,ganska så sliten och fyndad på loppis för en femma, en liten lampskärm, en lampfot, konservburksöpnnare och sprayfärg. Vad kan det bli av det?
Om jag säger att det dessutom går på max tio minuter plus lite torktid..?
Japp. Busenkelt helt enkelt, och något som verkligen sätter stilen i t.ex. barnrummet.

Sixten behövde en liten myslampa till sitt rum tyckte både han och jag, och som ni vet vid det här laget ligger det mig inte för att på direkten springa till närmsta lampaffär. Vi rotade fram en gammal lampfot i förrådet och en burk som vi nyligen köpte på en gårdsloppis. Väldigt fin men inte i så bra skick att man skulle vilja hälla sitt kaffepulver i precis. Perfekt att göra om till något annat med andra ord.

Vi började med att skära loss botten från burken med hjälp av en konservöppnare. Locket sitter väldigt hårt på just den här burken, gör det inte det kan man ju limma fast det.
Sedan gick vi ut och sprayade insidan av burken och lampfoten med vit färg. Insidan är bra att ha vit för att ljuset från lampan ska bli vitt och inte färgat.


För att den nya skärmen skulle ha något att sättas fast i lampfoten med satte jag den lilla lampskärmen i tyg inuti burken. Och samma sak här - skulle den vara mycket mindre än burken kan man ju limma fast den också för att hålla den på plats. Min passade så fint att den liksom fastnade ändå.


Färdigt!


Allt materialet förutom sprayfärg går lätt som en plätt att hitta billigt på loppis. En liten lampskärm eller stomme, och en trist lampfot går förmodligen att hitta för ett par femmor.

Obs! Tänk på att använda en glödlampa som inte blir så varm. Alltid bra att tänka på såklart, men kanske särskilt när det blir lite instängt av plåtburken.


Det har blivit ett helt gäng lamppyssel här på bloggen genom åren. 
Ofta är en lampskärm superlätt att göra själv och så sätter det en rolig prägel på rummet att ha en lampa som ingen annan har. HÄRHÄRHÄR och HÄR hittar ni ett gäng andra lamppyssel jag snott ihop om ni vill kika.

Nu släpper jag pysselstafettpinnen vidare till Emma!

torsdag 6 oktober 2016

Vårt sovrum för ett år sedan

Den här veckan sprang verkligen iväg med mig. Har fått just ingenting gjort känns det som och den känslan är sååå frustrerande. Men igår förstod vi i alla fall anledningen till Brittas gnäll och stökiga nätter de senaste dagarna. Ont i örat igen. Tre gånger har hon hunnit med öroninflammtion på sina sju månader, men idag verkar det tack och lov vara lite bättre.
 Men kameran har legat på sin plats hela veckan när jag har kånkat och tröstat ledsen bebis, så idag  började jag rota i bildarkivet för att se om jag hade något gammalt att visa er. Då hittade jag det här!

För ganska precis ett år sedan fotade jag vårt sovrum för tidningen Amelia. Det publicerades i vintras har jag för mig, men än har jag inte visat upp det för er. 
Så här kommer det - vårt sovrum för lite drygt ett år sedan. Förutom lite stök och en babysäng så ser det nära på exakt likadant ut fortfarande.


Vår säng är ett av de få större inredningsköp vi gjort som inte är ett loppisfynd. Vi köpte den i en lokal möbelaffär för pengar vi fick i bröllopspresent för sju (!!) år sedan och det köpet har jag inte ångrat en sekund.


Och förutom överkast, kuddar och pläd så är det inte mycket som inhandlats nytt i det här rummet. Lamporna och skolplanscherna har vi fått, stolarna som vi har som nattduksbord hittade vi på gården.

 '
Och fönstren som orsakade ett smärre rabalder här hemma innan jag målat dem. Både Jonas och ett par hantverkare som hjälpte oss med renoveringen tyckte jag var tokig. Men de ångrade sig allihop när de fick se resultatet.


Byrån stod i vår lillstuga på gården när vi flyttade in, men då målad i rött och blått. Som jag minns det så var just byrån mitt första projekt här i huset så den känns lite speciell. Efter den har många möbler och pryttlar kånkats in från bodarna och dammats av eller piffats till.



Efter att jag fotade inlägget om Brittas båt blev jag lite sugen på att byta ut skolplanscherna till dem jag använde vid fotograferingen. Tyckte det passade bra med lite blå toner, särskilt som åtminstone den ena av de här är lite väl vårig för att hänga året om. Får se om jag kan med att spika nya hål i väggen bara...

söndag 2 oktober 2016

Instagram september


 Jag tänkte det kunde vara dags att kika på några av förra månadens instagrambilder. Följ mig där också om ni inte redan gör tycker jag! @johannaikulla heter jag såklart.


Månaden började fint med att vi hämtade hem de två Linderödsgrisar som vi köpt. Så himla pepp var jag, och är fortfarande! Det började med en rymning, men än så länge är det faktiskt den enda grisrymningen vi haft... 


Nästan hela september vara rena rama sommaren och om kvällarna var vi ute hos djuren nästan jämt. 


Sommarvädret fortsatte och vetet växte sig högt. Ett sånt äventyr att springa omkring i.


Men solen gick ned tidigare om kvällarna och lyste rätt in i vårt sovrum innan den försvann bakom trädtopparna. Det är fint det där kvällsljuset tycker jag.


En söndag åkte vi på utflykt till ostbutiken Räven och Osten några mil bort. Vi smakade ost och käkade vildsvinskebab, men mest kikade vi på de gamla traktorerna som stod uppradade. Bästa söndagsnöjet tyckte barnen.


Och så var det den ljuvligaste kvällen. Vi tog med oss kvällsmackorna och gick till skogen där kvällsolen förvandlar allt till guld. Där åt vi vår kvällsmat och kikade ner mot vår gård. Livet är bra fint.


lördag 1 oktober 2016

När vi var på Gotland del II - Leva Kungslador

 I mitten av augusti var vi på Gotland en vecka, och en utav dagarna gjorde vi en utflykt till omtalade Leva Kungslador utanför Visby. Och jag förstår varför det är omtalat. Vilket ställe!
Av alla tips vi fått som folk tyckte vi absolut skulle åka till så var det här ändå det bästa tror jag. Loppislador och antikaffärer i all ära, men när man semestrar med tre små vildar så är de besöken mest svettiga och ångestladdade. Så skönt att då få komma till ett helt barnvänligt ställe som dessutom är vansinnigt snyggt och med massa intressanta saker att upptäcka för både stora och små.


Som en lekskog. Ungarna hade kunnat stanna hela dagen och gunga och leka i trädkojor. Älskar den gula pinnstolsgungan och har storslagna planer för en liknande i Kulla till våren.


Höstlikt, trots bara augusti. Och nästan magiskt att gunga under trädkronorna över en bädd av löv. 


Som sagt. Mycket att kika på för stora och små. Konst, odlingar och till och med en husfabrik med ekohus. 

Vi lunchade också. Men kameran stannade tyvärr i väskan då. Kan dock verkligen rekommendera deras buffé! Fräscht och gott. Britta tittade sig storögt omkring och sportade blommig hätta på sniskan.


Blir jämt så himla sugen på att odla en massa när jag ser sådana här odlingar. Sen slutar det med ett par rader morötter och lite spenat i början av sommaren varje år... Men en vacker dag, då tusan ska jag ha sådana här.





onsdag 28 september 2016

Ätbart höstfint

Det dignar av bär och frukt i naturen nu, och även om vi inte tar till vara på alls så mycket som jag skulle vilja och tycker att man borde, så försöker vi så mycket vi hinner. Och det bästa är ju när man kan slå två flugor i en smäll. "När det är både fint och gott, då är det bra" sa Edith, och jag kan inte annat än att hålla med! Häromdagen gjorde vi köket höstfint samtidigt som vi fyllde på vinterförråden med torkade nyttigheter.


Rönnbär är ett så hemskt underskattat bär tycker jag. Dels är de otroligt vackra och kanske det allra finaste höstpyntet både inomhus och utomhus, och så är det nyttiga. Supernyttiga. Jag brukar torka dem på tråd och sedan använda i musli eller bröd som extra vitaminboost.


Vi pärlade de vackraste pärlgirlanger. Vanlig sytråd och en nål använde vi.


Och så använde vi en bråkdel av alla äpplen vi har i Grönshult i år och gjorde äppelringar. Penslar man ringarna med citronsaft så blir de inte bruna. Fast bruna ringar funkar lika bra de med såklart.



Och så hängde vi upp över järnspisen. 


Vackrare pynt får man leta efter.

söndag 25 september 2016

Blogghjälpen - Tillsammans gör vi skillnad.




Nu har jag suttit alldeles för länge och försökt hitta de rätta orden. Men de finns bara inte. För hur går det att beskriva hur oerhört orättvis livet är?
 Att mina barn får leka, bo, sova och äta. Vara helt och hållet trygga. Att jag fått möjligheten att ge dem det, medan så många andra mammors och pappors enda chans att ge sina barn trygghet är att sätta dem på en livsfarlig båt över ett stort hav. Bara tanken är helt omöjlig.

Vi är ett gäng bloggare som gått samman för att försöka göra något. Att använda det vi har för att göra en liten skillnad. På tio dagar vill vi med er hjälp försöka samla in 10 000 kronor till människor på flykt. Pengarna kommer oavkortat gå till UNHCR, FN:s flyktingorgan.

HÄR hittar ni insamlingen. Klicka på länken och ge en stor eller liten slant. Tillsammans kan vi göra skillnad! Visst är ni med?

Vicky Inoue
Emily Dahl
Emma Sundh
Lovisa Hellström
Johanna Alm
Julia Eriksson
Sara Edström
Karoline Pettersson
Flora Wiström
Isabelle Pedersen
Tove Larris

fredag 23 september 2016

Äntligen höns (igen)!



För ett år sedan hade jag en så himla fin besättning Kindahöns, och jag var extra nöjd med den sommarens kull kycklingar. Två tuppar, sex hönor och tio fina halvstora kycklingar hade vi. Tills en morgon när jag kom ut och det låg fullt med fjädrar utanför hönshuset. Med bankande hjärta öppnade jag dörren in till hönshuset och där var allt ännu värre. En skärrad tupp och två livrädda hönor satt uppflugna på pinnen. Ett par hönor låg döda, kycklingarna var försvunna och överallt hur mycket fjädrar som helst. Vi gissade på att räven tagit sig in i hönsgården och in genom den lilla ingången till hönsen. Förmodligen har han ätit ett par, skrämt några så att de sprungit till skogs (Vi hittade en av tuppkycklingarna levande i ladugården några veckor senare, men lyckades inte få tag i honom eftersom han blivit så skygg.), och ett par blev så skrämda att de dog av chocken. Ingen rolig morgon i Kulla inte.


Så tuppen Sven och två hönor kamperade själva hela den vintern. Tidigt på våren dog en av hönorna, förmodligen av ålder, och nu i början på sommaren försvann den sista hönan spårlöst. Stackrars, fina Sven blev ensam. Han har hängt med oss i trädgården, och när getterna kom blev de hans nya flock. Lite fint ändå.


Jag började leta efter nya Kindahönor. Det är en svensk gammal lantras som kommer inte alls långt härifrån, så det är så himla kul att få ha sådana hönor som alltid funnits häromkring. De värper inte riktigt lika mycket som framavlade värphöns, men i gengäld är de jordens snällaste och lugnaste.
Men det skulle visa sig vara snudd på omöjligt att få tag i ett gäng visade det sig. En höna ungefär 30 mil härifrån var vad jag kunde hitta. Det kändes lite väl långt bort. Så slängde jag ut frågan på mitt instagramkonto. Och jag måste ha världens finaste följare - allt ifrån stuga på Gotland till höns har ni nu fixat fram åt mig.

Snälla, snälla Emma, @torparliv, skrev och sa att jag kunde få köpa tre Kindahönor av henne. Till råga på allt kunde hon ta med dem uppifrån Närke till oss i Vimmerby när de skulle till Astrid Lindgrens Värld nån vecka senare. Snudd på det snällaste jag hört!


Så nu har Sven sällskap igen och mycket stolt över sina tre damer. Och Edith har döpt dem till Agda, Stina och Ulla-Fina. De två sista efter Britta som egentligen inte heter nåt utav dem, men som fått smeknamnet Britta-Stina Ulla-Fina. När storasyskonen inte kallar henne för Vilddjuret förstås.

onsdag 21 september 2016

Höstfynd

Jag tänkte ni skulle få kika lite på några av mina senaste fynd. 
Lite så här tänker jag mig min höst:


Jag ska dricka en väldig massa kaffe mest bara ur mina nyaste koppar. Egentligen hittade på loppis i slutet av sommaren. Men ändå. Nästan höstfynd. Skåpet de står i är också ett utav mina senaste köp. Supskåp brukar de kallas för sådana där små, men mitt fick bli ett kaffekoppsskåp pga mitt icke-supande. Med dörren på vid gavel så alla får se mina snyggaste koppar.


Och så ska jag flänga fram klädd ungefär så här. I fyra olika sorters fynd:

Nämligen ett stycke Erikshjälpenfynd i form av en stickad Islandströja i Ull. Vansinnigt tjock och varm och i nyskick. Kanske mitt bästa fynd prismässigt. Önskar mig kalla och klara höstdagar så jag får dra på mig tröjan snart.

Och så ett garderobsfynd - Min pappas gamla motorcykel-scarf som jag gärna knyter om håret. Bästa frisyren för mitt ostyriga hår som måste klippas snarast.

Ett facebookfynd - Min lilla handväska gav upp häromveckan, och jag hittade en finfin ny-gammal på facebookloppis. Läder och lagom stor och för en billig peng.

Och så det bästa av allt. En av MÅNGA fantastiska klänningar jag fick för några veckor sedan. Så fynd vet jag kanske inte om jag kan kalla det. Men en väldigt fin gåva. Jag har nämligen fått ärva en kompis farmors nästintill hela 60-talsgarderob. Trodde jag skulle smälla av när Elin och Andreas hojtade att de hade kassar fulla med mönstrade klänningar till mig. Den här prickiga blev snabbt en favorit. En sådan som funkar lika bra till stövlar och stickad tröja hemma som till klackar, kofta och ett snyggt halsband på fest. Bästa sorten. Tack snälla Gunnel!



söndag 18 september 2016

Stickat alá 1983



Edith och Sixten har blivit så stora att de knappast tycker att deras mamma har något att säga till om när det kommer till vad de ska ha på sig. Sixten har fortfarande dagar när han inte bryr sig så vidare värst, men Edith är det stört omöjligt att försöka få på nåt som hon inte tänkt att hon ska ha. Och jag tycker hon ska få bestämma det själv. Vi handlar ihop, och jag försöker se till att hennes garderob innehåller en bra blandning av praktiska kläder som jag vet att hon gillar och kommer använda.

Men Britta däremot, hon har av förklarliga skäl inte mycket att säga till om än. Tack och lov och till mammans stora glädje. Så nu frossar vi i gamla grejer. En del 50- och 60-talsgrejer som vi fått eller hittat, men mycket kommer faktiskt från Jonas garderob alá 1983. Det här är nåt utav det finaste tycker jag. Jonas mamma Karin stickade det till honom när han var bebis, och nu är det perfekt höstutstyrsel för Britta.
Stickade barnkläder kan vara det ljuvligaste tycker jag. Visst håller ni med?

onsdag 14 september 2016

Skepp ohoj! - Fixa Brittas båt

 Vissa idéer är man mer nöjd med en andra. Särskilt om de fyller en funktion eller löser ett problem, och dessutom blir fina. Det här är en sådan idé! Kanske min bästa på länge.

Britta är lite drygt sex månader nu, och håller på som bäst med att lära sig sitta. 
Och sitta kan hon. I ungefär 20 sekunder åt gången, tills hon vinglar till och ramlar. 
Sista veckan har hon dessutom konsekvent vägrat liggläge, babysitter eller barnstol. Allt förutom att sitta på golvet. Hej kuddhögar runt bebis. Och hej till att springa var tjugonde sekund för att hjälpa en arg bebis upp igen. Ni fattar. Jag har inte fått ett jota gjort under hennes vakna timmar.


Tills jag satte henne i vår skohylla. Eller en gammal trälår som det ju egentligen är. Perfekt stor för att hon ska kunna sitta fritt och träna balansen, men ändå få stöd av kanterna när hon vinglar till och lyckas hitta balansen själv igen.


För att hon ska sitta mjukt och inte slå sig mot kanterna sydde jag en madrass och kantskydd av hobbyskum och lite tyg. Och som synes kunde jag inte låta bli att borra hål i kanten och limma dit en mast (Blompinne modell större) så vi kunde sätta segel. Förmodligen får väl seglet ryka när hon blir lite större och börjar dra i masten, men än så länge funkar det fint.



Sånt jag använde:
En lagom stor trälåda
Hobbyskum (sälj t.ex. på Jysk)
Tyg
Knytband
Kantband
Träpinne
Symaskin
Borrmaskin
Trälim
Häftpistol

Så här kan man göra:
Mät hur stor madrass som behövs, och hur långt kantskyddet behöver vara. Det är bra om kantskyddet är lite högre än lådans kanter så att bebisen inte kan slå sig. Klipp ut delarna av hobbyskummet. Rita av hobbyskummet på tyg och klipp ut en framsida och baksida till både madrass och kantskydd. Lägg till några centimers sömnsmån, både för att madrassen är tjock, och för att kunna sy ihop. Jag sydde fyra band av det prickiga tyget till kantskyddet för att kunna knyta ihop. Men det går förstås att använda färdigt band också.
Sy ihop delarna, räta mot räta (glöm inte ha med banden på kantskyddet!). Lämna en kortsida öppen, vräng åt rätt håll och stoppa in hobbyskummet. Sy ihop den sista sidan. Gör likadant med madrassen.
Borra hål för masten och fäst den med lite lim. 

Till segel sydde jag ett gäng vimplar, och det finns en himla massa bra på beskrivningar på det om man googlar. Sedan sydde jag fast vimplarna i ett kantband, knöt fast ena änden av kantbandet på masten och häftade fast den andra med hjälp av häftpistolen på andra kortsidan av båten.


Så nöjd unge. Här sitter hon gärna och leker. Dessutom går det fint att ta små sovstunder i lådan också hälsar Britta. 

Skepp ohoj! 

måndag 12 september 2016

Småbrukardrömmar


Det säkraste hösttecknet i Kulla är när den här gamla skolplanschen åker fram. Ungefär när skolorna startar brukar jag få höstkänslor och rota fram den . "Hösten" heter den och är målad av Nils Asplund. Och visst skulle en nästan kunna tro att jag och Jonas börjat försöka efterlikna livet på en sådan här gård lite extra mycket på sistone...
För visst såg ni dem i förra inlägget?


Jodå. Vi har gått och skaffat oss ett par grisar. Ett par fina, präktiga damer av sorten Linderödssvin. Så det har minsann kommit hit både getter och grisar i sommar. 

Som jag skrivit tidigare så har vi i sommar gått och grunnat och funderat en massa på vad vi verkligen vill, och på något vis kommit till skott med saker vi egentligen velat ganska länge. Jonas har drömt om en massa olika djur ända sedan han var barn. Lite grisar, höns och getter till exempel. Och kor förstås. Och jag har de senaste åren också gått och drömt om ett lite mer småskaligt jordbruk än det vi haft. Men det har känts som en omöjlighet för oss, i synnerhet om vi vill vara kvar i Kulla. Och det vill vi ju.
Men så var det som om poletten trillade ner i somras. Att vi får väl ta och göra både och. Ha många kor för att kunna driva gården, och så några stycken grisar och getter. 
Tanken är att det ska bli både killingar och smågrisar så småningom, och så får vi se lite hur det utvecklar sig helt enkelt. 


Så lite mer jobb blir det allt för mig om dagarna, när både grisar, getter och höns ska ses till och utfodras. Men inte så fasligt tidskrävande än när det fortfarande är rena rama sommaren. Hur som helst ett kärt besvär. Och spännande.

lördag 10 september 2016

Om kvällarna.

Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest.


Vi hänger in tvätten och tar djupa andetag av luften som är tung och söt av krikon som fallit till marken. Varje dag plockar vi en hink till djuren, men det är så rysligt mycket i år så marken under trädet ligger fortfarande röd.


Kyrkklockorna i backen ovanför hagen klämtar och ringer in helgen, och tröskan på andra sidan gården skyndar för att hinna tröska det sista vetet innan mörkret lägger sig.


Vi skyndar med maten till kvällshungriga djur, men dröjer kvar ett slag för att hinna njuta av kanske den sista ljumma kvällen. 



Stannar till vid getterna. Kliar öron. Klappar varma små djurkroppar.


Lite vete till ska tröskas, och vi smiter genom trädgården för att kika närmre.


 Så traskar vi inåt. Tvättar smutsiga fötter och kladdiga fingrar. Stoppar om varma små barnkroppar.

Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest.