måndag 21 mars 2016

"Bara det är friskt."

Visst har nog de flesta hört någon säga det. Och kanske till och med sagt det själva, i alla välmening. 
För jag förstår ju det. Att det alltid sägs med välvilja.
Men den här graviditeten har jag ändå blivit lite ledsen varje gång jag fått höra det. 
” Vill ni ha en pojke eller flicka? Nej det spelar ingen roll förstås. Bara det är friskt.”

Bara det är friskt. 
Bara det är normalt. Bara det är som andra.
Men om det inte är det då? Får vi inte önska oss det här barnet då?

I början av graviditeten fick vi veta att vårt barn löpte större risk än många att ha någon utav tre kromosomavvikelser och här och här har jag skrivit lite om det tidigare. Vi fick trots att vi tackat nej till KUB-test veta att vår bebis hade en så ovanligt bred vätskespalt i nacken att de kände sig tvungna att tala om det för oss. Att en så bred spalt oftast betyder att barnet har någon form av kromosomavvikelse.

Bara det är friskt.
Men det jag hoppas mest av allt är att vårt barn ska få känna sig önskad och värdefull precis som hon är. Att hon räknas. Oavsett hur många kromosomer hon har. Att hon alltid får vara sig själv.
Givetvis hoppas jag också innerligt att alla mina barn ska få må bra och slippa sjukdomar så långt som möjligt. Men när det inte är möjligt, då vill jag att de får känna sig välkomna och inkluderade ändå.

Idag är det den internationella Downs syndrom-dagen och förra året hakade vi på initiativet Rocka Sockorna för att uppmärksamma detta. Det här året känns det väldigt speciellt och ännu viktigare för oss.

Viktigt att vartenda barn och varenda vuxen har rätt att finnas till och är värdefull.

Att vår flicka, som trots allt visade sig födas med en helt vanlig uppsättning kromosomer, har rätt att vara precis som hon är.
För med eller utan extra kromosom har vi alla våra egenheter och olikheter, styrkor och svagheter, och jag tror inte på att försöka sortera bort det som är udda.

Idag har vi på oss udda strumpor och skriker lite extra högt att olika är bra. För vår dotters och alla andra lika olika och lika underbara barns skull.



13 kommentarer:

  1. Fint och viktigt!

    SvaraRadera
  2. Det är verkligen sant! En väldigt vanlig vinkel som vi ändå tenderar att missa. Bra att du lyfter den!! Människovärdet ligger i att man finns inget annat! ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Bra formulerat. Det räcker med att finnas!

      Radera
  3. Så fint och bra skrivet!❤️

    SvaraRadera
  4. Så fint skrivet, Johanna. Känner precis så som du skriver och eftersom det fötts flera barn i min närhet som inte varit friska men helt fantastiska har jag börjat tänka om. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får ett barn som mår bra (för att önska något annat vore allt för grymt) men att födas med diagnoser, sekvenser, syndrom eller något annat är ingen motsägelse till denna önskan. Och det känns väldigt fint att tänka så.

    SvaraRadera
  5. Så fint du skriver Johanna ��Det väcker verkligen tankar hur på man själv bemöter människor och blivande föräldrar med frågor som vad tror ni det blir och huvudsaken att hon/han är frisk i all välmening så kan det ju bli så fel... Så underbar hon är er lillasyster all lycka till er och njut av er fina familj kram Linda Karlholm

    SvaraRadera
  6. De där frågetecknet skulle vara ett hjärta som försvann kram Linda

    SvaraRadera
  7. Så sant Johanna! Alla är vi olika på alla det sätt men ändå lika underbara och älskvärda! ��

    SvaraRadera
  8. visst är det så att man önskar att det lilla barnet föds friskt då tänker jag inte på kromosom avvikelse utan fysiskt svåra sjd,har själv ett barnbarn som vägde 820 gr när hon föddes, när vi var i den situationen var det enda vi önskade att hon skulle klara sig, vi tänkte inte ens på de stora riskerna ss hjärnblödning,hjärtoperationer,skadade lungor, osv hon hade många tuffa månader under sitt första år och vi alla lärde oss att vara ödmjuka inför alla barn som föds,alla har samma rätt till livet,önskar er all lycka till familjen Mia

    SvaraRadera
  9. "Men det jag hoppas mest av allt är att vårt barn ska få känna sig önskad och värdefull precis som hon är. Att hon räknas. Oavsett hur många kromosomer hon har. Att hon alltid får vara sig själv." Precis så! Fint beskrivet, så bra och så viktigt.

    SvaraRadera
  10. Instämmer helt! Vi valde bort KUB-testet på vårt första barn och även det som ska födas inom en månad. För oss spelar det ingen roll, vi älskar barnet oavsett, och vilka är vinstt bestämma om barnet ska få leva eller inte? Jag tycker det är så hemskt, vissa som hör abort för att barnet verkar sjukt. Risken är väl stor att de som lever med down-syndrom känner sig väldigt oönskade i samhället eftersom de vet att många gör abort om risken för ds är stort. Tycker det var väldigt dåligt gjort av dom att berätta för er om nsckspalten även fast ni inte ville. Man måste respektera varje människas val. Vi valde bort k-vitamin spruta och vacciner till vårt barn. Men sjukvården accepterar det knappt. Det tjatas om o om o om igen om det där. Jag tog åt mig väldigt mkt, men det ska jag absolut inte göra nu med andra barnet. Nu vet jag mer vad det är jag kommer att möta för reaktioner och kan förbereda mig mer mentalt.

    SvaraRadera
  11. Vilket otroligt fint inlägg! Det är ju så sant. Vi har alla olika förutsättningar och egenskaper, alla råkar ut för prövningar i perioder i livet. Alla. Underbart skrivet!

    SvaraRadera