lördag 10 september 2016

När vi var på Gotland, del I.

Den här sommaren går till historen för oss. Inte bara för att vi kom iväg på semester, det brukar vi ju visserligen göra även om det var länge sedan det semestern varade en hel vecka, men för att vi faktiskt vågade boka en stuga på Gotland, båtbiljetter osv redan i våras. Ni hör ju vilka våghalsar vi är. Nä planering brukar vi inte ha tid för. Under de hektiska sommarmånaderna på gården brukar det vara svårt att veta särskilt långt i förväg när det kommer att funka att vara lediga. Så våra semestrar är oftast väldigt spontana. Och det brukar faktiskt funka fint det med. Men det kändes så HIMLA lyxigt att få sätta sig i april och  BOKA en stuga. Det var liksom halva nöjet bara det. Och tänk att iväg kom vi, en vecka i mitten av augusti.


Vi hyrde en liten, liten, men väldigt fin stuga på Fårö. Alldeles intill Fårösund. 
Och så liten var den, att när vi stuvat in oss all fem samt all vår packning var det inte mycket plats kvar för fotografering. Så insidan förblir ofotograferad, trots att den var hemskt fin med kakelugn, trägolv och hela faderullan.


Vackert som bara den. Även om vi mest såg sundet i halv storm som det kändes. Vi lyckades nämligen pricka in de regnigaste och blåsigaste dagarna på hela sommaren. Men vad gör det. 



För när de flesta sommargästerna på ön åkt hem, och dagarna känns mer som höst än som sommar så kan man till exempel...


...få Sudersand nästintill för sig själv. Och säg den unge som bangar ett dopp (eller flera) bara för att det råkar blåsa halv storm och gröna isvågor rusar in mot stranden ( nä inte när jag tog den här bilden.). Inte våra i alla fall. Så härligt hade vi det ändå.


Men när vi hungriga lämnat ett folktomt Sudersand med siktet på legendariska Kutens bensin och Creperi Tati, förstod vi snart var alla människor höll hus. De stod i kö här för att få smälla i sig pannkakor och crepes. Så klart. Vi var inte sämre vi, så vi köade och köade, och fick tillslut in våra beställda galetter. Gott! Och fint. Vilket ställe.


Älskar när folk gör nåt helt fantastiskt av ingenting och en massa skrot. Hörde nån säga att mannen som öppnade creperiet näst intill blivit utskrattad på banken när han pitchat sin idé om creperie i den gamla macken. Tji fick de bankgubbarna kan en ju säga om historien är sann. 

2 kommentarer:

  1. Den historien om Thomas som startade upp är sann...pratade med honom om det i somras. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, så kul! Tänk så fel ute bankgubbar kan vara :)

      Radera