lördag 10 september 2016

Om kvällarna.

Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest.


Vi hänger in tvätten och tar djupa andetag av luften som är tung och söt av krikon som fallit till marken. Varje dag plockar vi en hink till djuren, men det är så rysligt mycket i år så marken under trädet ligger fortfarande röd.


Kyrkklockorna i backen ovanför hagen klämtar och ringer in helgen, och tröskan på andra sidan gården skyndar för att hinna tröska det sista vetet innan mörkret lägger sig.


Vi skyndar med maten till kvällshungriga djur, men dröjer kvar ett slag för att hinna njuta av kanske den sista ljumma kvällen. 



Stannar till vid getterna. Kliar öron. Klappar varma små djurkroppar.


Lite vete till ska tröskas, och vi smiter genom trädgården för att kika närmre.


 Så traskar vi inåt. Tvättar smutsiga fötter och kladdiga fingrar. Stoppar om varma små barnkroppar.

Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest. 


8 kommentarer:

  1. Tänkvärt! Kommer att tänka på dikten: En mor som samlar in om kvällen!
    Att kunna njuta mitt i allt arbete är en gåva!
    Gud välsigne dig/er!
    Hillevi Sandberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hillevi! Den dikten får jag leta upp!

      Radera
  2. Jag har just hittat hit och jag trivs så bra! Jättefint inlägg!

    SvaraRadera
  3. Blir alldeles varm i hjärtat!

    SvaraRadera
  4. Tack! Flyttas tillbaka till den tid när jag var ung lantbrukarhustru. Mannen tröskade så länge det var daggfritt och barnen och jag tog våra rundor. Nu har äldste sonen tagit över och vår sonhustru gör som du med sina tre barn. Tröskan gick till sena kvällen i går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att jag fick påminna dig. Det är ett väldigt härligt sätt att få leva och uppfostra sina barn, även om det ofta är arbetsamt och tufft. Härligt att er son tagit över!

      Radera