torsdag 24 mars 2016

Våruppror

 Min fantastiska Bonjour blogs-kollega Emma och hennes lika fantastiska våruppror börjar bli något utav en tradition, och det med rätta. Så här års behöver våren all hjälp på traven den kan få!

I ärlighetens namn har jag mest traskat omkring här hemma i mjukisbrallor de senaste veckorna, men idag bestämde jag och Britta oss för att det var dags för oss att haka på det där vårupproret.


Britta sportar sin mormors gamla blommiga hätta från 60-talet och jag krängde på mig mitt nyaste inköp i klädväg. Knalligaste vårkappan som är lite för tunn för att våga ränna omkring i utomhus än så länge om man inte vill åka på mjölkstockning. Så vi höll oss inomhus.


Men tror nog våren fattar vinken ändå.


Haka på vårupproret med vettja! HÄR kan ni läsa om hur det går till.

onsdag 23 mars 2016

Hon har ett namn!

Hurra! Efter en hel massa velande fram och tillbaka har vi äntligen bestämt oss för ett namn. Ganska så snabbt för att vara vi. Sixten var hela 6 veckor gammal innan han började heta nåt. Så den här damens 17 dagar är ju ingenting.


Får jag lov att presentera...


... Britta!

måndag 21 mars 2016

"Bara det är friskt."

Visst har nog de flesta hört någon säga det. Och kanske till och med sagt det själva, i alla välmening. 
För jag förstår ju det. Att det alltid sägs med välvilja.
Men den här graviditeten har jag ändå blivit lite ledsen varje gång jag fått höra det. 
” Vill ni ha en pojke eller flicka? Nej det spelar ingen roll förstås. Bara det är friskt.”

Bara det är friskt. 
Bara det är normalt. Bara det är som andra.
Men om det inte är det då? Får vi inte önska oss det här barnet då?

I början av graviditeten fick vi veta att vårt barn löpte större risk än många att ha någon utav tre kromosomavvikelser och här och här har jag skrivit lite om det tidigare. Vi fick trots att vi tackat nej till KUB-test veta att vår bebis hade en så ovanligt bred vätskespalt i nacken att de kände sig tvungna att tala om det för oss. Att en så bred spalt oftast betyder att barnet har någon form av kromosomavvikelse.

Bara det är friskt.
Men det jag hoppas mest av allt är att vårt barn ska få känna sig önskad och värdefull precis som hon är. Att hon räknas. Oavsett hur många kromosomer hon har. Att hon alltid får vara sig själv.
Givetvis hoppas jag också innerligt att alla mina barn ska få må bra och slippa sjukdomar så långt som möjligt. Men när det inte är möjligt, då vill jag att de får känna sig välkomna och inkluderade ändå.

Idag är det den internationella Downs syndrom-dagen och förra året hakade vi på initiativet Rocka Sockorna för att uppmärksamma detta. Det här året känns det väldigt speciellt och ännu viktigare för oss.

Viktigt att vartenda barn och varenda vuxen har rätt att finnas till och är värdefull.

Att vår flicka, som trots allt visade sig födas med en helt vanlig uppsättning kromosomer, har rätt att vara precis som hon är.
För med eller utan extra kromosom har vi alla våra egenheter och olikheter, styrkor och svagheter, och jag tror inte på att försöka sortera bort det som är udda.

Idag har vi på oss udda strumpor och skriker lite extra högt att olika är bra. För vår dotters och alla andra lika olika och lika underbara barns skull.



fredag 11 mars 2016

Äntligen

Så kom hon äntligen.
Jag kommer skriva om det mer senare, men just nu räcker det med att hon är här. Och hon mår bra. Vi mår bra.
Sent i lördags kväll fick vi åka in och bara ett par timmar senare var hon hos oss. 47 cm lång, 3290 gram tung och alldeles, alldeles perfekt.


Vi lever i vår lilla bubbla. Fokuserar mest på att lära känna den här lilla krabaten.




Kanske allra mest funderar vi över om det är en liten M som vi trott hela tiden hon var i magen, eller om det möjligtvis är en liten B. Och så känner vi en sån obeskrivlig tacksamhet. Att det blev just hon och att vi faktiskt får ha henne.


lördag 5 mars 2016

En liten bebishörna

Jag har klivit in helt och hållet i bebisbubblan redan nu och har bestämt att det får vara lite så. Blogginlägg lite sporadiskt när jag orkar och känner för det. För den mesta tiden nu går åt till att vila och orka med alla vardagsbestyr.
Och fram till förra veckan har jag knappt orkat med att fixa särskilt mycket alls till bebisen, men plötsligt kom den där lusten att boa och fixa över mig. Eller kanske först till Edith som hejade på mig och tyckte vi borde fixa i ordning en liten bebishörna i sovrummet.


Så vi plockade fram spjälsängen, som jag egentligen hade tänkt måla om till den här omgången, men det får bli senare i så fall. Och så plockade vi fram fina gamla loppislakan, hängde upp en ljusslinga och vek filtar och bebiskläder för glatta livet. Så otroligt mysigt att ha ett "stort" barn som hjälper till den här gången och nog också på nåt sätt behöver förbereda sig för bebisen med att fixa i ordning åt den.

Den virkade lilla koftan hade min pappa som liten, och den blommiga mössan tror jag min mamma haft. Inte lagom än till bebisen men kanske till slutet av sommaren.




Har letat mig halvt fördärvad efter en gammal trasig Elsa Beskow- bok som jag tänkt göra små tavlor av till bebisen. Minns att jag lagt den på ett bra ställe, men kan inte begripa var...  Men i alla fall har jag fyndat Elsa Beskows "Putte i Blåbärsskogen" på bokrean (tips, tips!), så den passade fint som lite prydnad här. 


Nåt annat jag letat mig halvt fördärvad efter är den lilla bruna asken på bilden. Inte för att jag ju trott att bebisen ska behöva lida mössbrist, men jag hade verklgen för mig att jag fått en liten ask med två små söta gamla mössor från min mormor. Och så till slut, när jag letade efter Elsa Beskow-bilderna hittade jag istället asken....


Så ordentligt och prydligt utmärkt. Och finaste gamla skokartongen. 


Och så innehållet. Jag dör nästan så fina. En gul och en vit bomullsmössa till samlingen. Raraste.


Några till ur samlingen. Och kanske det bästa med att vi den här gången får vår bebis framåt vårkanten istället för mitt i vintern. Mer användning för tunnare bebismössor! Hurra!