torsdag 27 april 2017

Dejtingkoncept á la Kulla


Senast vi var på bio bara Jonas och jag var någon gång anno 2012 kom vi fram till häromdagen. Förmodligen var det senaste gången vi åkte iväg någonstans själva över natt också. Är vi ute och äter på tu man hand särskilt ofta då? Nja. Vårt dejtande kan tyckas ganska så fjuttigt kanske någon tänker nu..? Men ack så fel den har i sådana fall!

 
Bara senaste dagarna har vi till exempel hunnit med följande dejtingkoncept som vi gärna tipsar om:

1. Flytta galt i kvällsol. Ger tillfälle till långa samtal eftersom galtar är vansinnigt luriga och eventuellt kan ta en hel kväll på sig innan de går in i en djurvagn.

2. Hämta kalvar på gård några mil bort. Åka bil ensamma ihop någon timme - rena rama semestern för småbarnsföräldrar. Köper man dessutom kaffe och choklad på vägen är konceptet en tiopoängare. Plus i kanten för om kalvarna stannar kvar i transporten medan kaffet och chokladen inhandlas.



Ikväll körde vi på flytta galt-konceptet. Jag vet inte hur länge vi höll på där. Lockade, trixade, skrattade, småpratade, blev lite arga på både varandra och galten, skrattade igen åt eländet och väntade på att galten skulle traska in och vi snabbt skulle kunna stänga om honom. Då som så ofta slog det mig hur fantastiskt bra vi har det. Alla saker vi får göra ihop, och hur mycket tid vi faktiskt får spendera tillsammans. Kanske inte lika många fina mysmiddagar som andra, eller weekends på annan ort, men oj vilken fantastiskt vardag vi oftast har.


Vi jobbar inte alltid tillsammans, men då och då hjälps vi åt med något projekt, och nästan alltid får vi äta lunch tillsammans. Även om det bara är ägg och smörgås hemma i kökssoffan.


Vi har varit ihop i nio år i år, och jag minns så väl att vi i början pratade mycket om att vi ville skapa oss en sådan vardag att vi inte behöver längta bort hela tiden. Inte  räkna ner månader till semester, dagar till helgen, eller timmar till arbetsdagens slut. Livet är här och nu, och vardagen är den största delen av livet. Här har vi också tuffa dagar, och dagar när vi längtar bort. Men som vi trivs ändå. Att få dela vardagen, och trivas i vardagen. Att faktiskt ha tid för varandra mitt bland grisar, vardagsbestyr och kalvningar.

Och ja, så småningom (när vår dräng kom och gav oss ett handtag) fick vi in galten i transporten. Och nu är alla grisar där de ska vara. Snart hoppas vi på smågrisar!

Fler dejtingtips utlovas till den som vill ha!

tisdag 25 april 2017

Pysselrepriser

Ni vet väl att jag har mina inlägg kategoriserade här nere till höger på bloggen? En massa inlägg blir ju inte för gamla, och kan vara kul att gå tillbaka och kika bland. Som pysselkategorin till exempel!


Du kanske kan bli inspirerad av min lilla skrivbordshörna i barnrummet?


Eller så kan du piffa till en gammal och nött resväska. Finaste förvaringen om man inte vill ta med den ut och resa!


En lampslinga med udda skärmar från loppis är lätt att knåpa ihop.


Eller bästa sittträningen för bebisen. En sittlåde-båt!

Kolla in resten av kategorin med vetja!

onsdag 19 april 2017

Dunbollarna i köket

 Det ser ju onekligen typiskt påskigt ut, men ska man vara petnoga så tittade de här rackarna inte ut från äggkläckaren förrän dagen efter annandag påsk.


Men vad gör det. 


Himmel vad söta de är. Piper och kravlar omkring under värmelampan i en trälåda på vårt köksgolv. Av de 16 ägg jag stoppade i kläckaren för drygt tre veckor sedan blev det 12 kycklingar. Fem mörka, nästan svarta marankorsningar, fem ljusbrun-gula Creme legbar och två Kindahöns.


Som vi suttit klistrade vid kläckningsmaskinen senaste dygnet. Nästan så man inte ville gå och lägga sig. Det är så otroligt fascinerande att se de små liven picka hål i ägget och kämpa sig ut i världen.


Alla lika begeistrade, stora som små.



Jag har varit så trött på vårt gamla hönshus länge eftersom det är lite svåråtkomligt och därmed bökigt att städa ur ordentligt. Dessutom skulle jag gärna få plats med lite mer höns. Så tanken är att det nya hönshuset ska bli klart innan det blir dags för de här små dunbollarna att flytta ut. Sedan blir det nog en kläckning till i maskinen för att fylla upp i det nya hönshuset. Tidigare har vi ju bara haft Kindahöns, som är en fantastiskt mysig hönsras, men nu är vi sugna på lite fler raser, både för att få lite olika färger på äggen och få fler ägg, men också för att få lite kött. Det blir ju trots allt en hel del tuppkycklingar som inte går att behålla i längden, då vore det trevligt att kunna stoppa dem i frysen istället för att bara slänga. Maran är en lite tyngre hönsras, så jag hyser stora förhoppningar om dem för det ändamålet.



Så länge är de hemskt trevliga att ha i köket. Vi får väl se hur länge...

tisdag 18 april 2017

Påsk i Kulla

Krikonblom på köksbordet, Ediths målade ägg med blåbärsris, och de tre sötaste små påskgummorna man kan tänka sig.






Ungefär så har vår påsk varit.



Och så en massa killinggos förstås, och en hel hög med nya kalvar, och...


...en massa väntan på de här. Eller inte just precis de här äggen, men en drös med likadana som legat i vår kläckningsmaskin i tre veckor. Hälften bruna från hönsrasen Maran, och hälften turkosa från rasen Creme legbar. Vi brukar ha lite kycklingar varje år, men det här är första gången vi kläcker i maskin, så spänningen har varit oliiiidlig. Idag har det äntligen börjat hända grejer, och just nu ligger fem små rara dunbollar och piper för fullt under värmelampa i en trälåda på vårt köksgolv!

Vi har haft en väldigt fin påsk!

fredag 14 april 2017

Långfredag - Killning, snö och nässlor.

Om Kerstin kom med våren häromveckan, så kan man säga att Kalle hade med sig vintern tillbaka idag.
Det här vaknade vi till den här långfredagen, och till och med Britta utslapp sig förvånade läten när hon tittade ut genom fönstret i morse. 
Jag hade haft en känsla kvällen innan, och skyndade mig ut till stallet så fort vi stigit upp ur sängen.
Redan på vägen dit hörde jag ett bräkande jag inte kände igen. Ett litet, men enträget och ljudligt bräkande. 



En liten Kalle. Lisa hade alldeles nyss killat när jag kom ut, och killingen låg alldeles ny och blöt i halmen i getternas box.


Helt bedårande så klart. Och med en klar och ljudlig stämma som uppfordrande skrek efter sin mamma och krävde mat. Mamma Lisa var däremot inte riktigt med på noterna, och verkade inte förstå alls att killingen var hennes. Nybörjare som vi är på getter visste jag inte riktigt hur jag skulle bära mig åt, men när jag ätit frukost och gått ut igen, och geten fortfarande inte verkade vilja kännas vid sin killing över huvud taget fick jag blanda mig i. Lisa är en ganska skygg get, men otroligt tillgiven när hon väl låter sig bli närmad och klappad. Och ganska snart upptäckte jag att hon lät killingen komma och dia om jag höll i henne, klappade och viskade lugnande. Så det har varit min uppgift idag. Att nästan en gång i timmen hålla om, lugna och klia i pannan på mamma Lisa. Då har lille Kalle fått äta. Och till kvällen började hon kunna stå stilla och ge honom mat utan stöd. Fantastiskt skönt för mig som trodde jag skulle få sova i stallet i natt.


Ett första besök. De blir så omhuldade och ompysslade våra två små killingar. Kerstin åker allra helst i barnvagnen ihop med Britta när jag är och jobbar kring stallet. Britta tycker oftast om det, men ibland när hon tycker det blir för trångt blir Kerstin nedflyttad, men kryper då in i korgen under sittdelen på vagnen istället.


Mellan förmiddagens matstunder för Kalle styrde jag med dagens påsklunch. Vi väntade vänner på besök, och jag hade planerat att göra en vårig lunch av saker vår lilla köksträdgård redan bjuder på .


Snön låg tjock och fick borstas bort från fönstren över varmbänken. 


Men sedan kunde jag skörda en hel massa fina spenatblad. Planen var att göra en paj, och för att dryga ut spenaten borstade jag bort snön i ett hörn av trädgården och plockade en massa fina späda nässelskott.


Pajen var lite av en chansning, men blev riktigt god. Spenat, nässlor, vårlök, vitlök och färska champinjoner. Tror jag får bjuda er på receptet snarast!

onsdag 12 april 2017

Påskvecka och härproducerat pynt




Så är vi redan framme i påskveckan. Jag tror barnen började fråga i mellandagarna efter jul om det inte skulle bli påsk snart. Så evighetslångt det kändes då, och så hux flux är det redan dymmelonsdag. Och jag har lyckats trolla fram åtminstone lite påskfint. Precis som vanligt tycker jag det enklaste är det finaste. Inte hundra kycklingar och färgranna fjädrar överallt, men gärna lite mer färg, kvistar från naturen och ägg framme på bordet. 



Fjädrar har vi inne för första gången på flera, flera år. De där köpefjädrarna från affären är sedan länge bojkottade här hemma med tanke på de stackars djur som får lida för att vi ska få lite påskfint. I år har vi lite mer höns, och jag har varit förutseende och gått och samlat en massa vita fjädrar som de tappat senaste tiden.


Mitt påskris för i år - påskliljor och körsbärskvistar från trädgården. Och fjädrar från hönshuset. 


När påskpysselsuget gjorde sig påmint häromdagen knatade jag ut i trädgården, knipsade ett gäng skott från vårt stora pilträd och snodde ihop till en dörrkrans. Pil är helt fantastiskt lätt att använda. På våren är de nya skotten på trädet både långa och mjuka, perfekta att tvinna om varandra och forma som man vill. 


Kransen fick också fjädrar från hönshuset. Jag har inte tvättat fjädrarna, men däremot lagt dem i en påse i frysen innan jag använde dem för att försäkra mig om att eventuell ohyra skulle försvinna. 


Tidigare i år köpte jag ett gäng Lohmanhöns från ett ekohönseri. Större hönseri gör ju så, byter ut stora delar av besättningen så fort de går ner något i produktion. De här hönorna värpte till 83 procent  bara fick jag höra, och därför var de billiga. 83 procent räcker dock gott och väl för oss, som nu får äta ägg tills det sprutar ur örona på oss som Edith gärna säger. Med våra tre Kindahönor som vi hade sedan innan har vi nu 15 hönor, och plockar varje dag ungefär 11 ägg. Stora vita från Lohmanhönorna, och små ljusrosa fån Kindadamerna. 


Vår lilla vårbonad som vi fått av Jonas faster Rosa vill jag gärna hänga upp till påsk också. Gamla fina pappersbonader kan vara det finaste. 





Påskliljor och scilla. Och snart krikonblom. 


Hoppas ni njuter av en härlig påskvecka!

måndag 10 april 2017

Köksträdgården växer fram

Så kul att ni verkar gilla mitt projekt med köksträdgården!
Jag fortsätter att ta vara på varje liten ledig stund och sakta växer det fram något på baksidan av trädgården.

Bakom de stora odlingslådorna har jag fixat två pallkragebänkar till, förutom varmbänken som står i mitten av de tre.
Vi har ganska mycket sniglar i trädgården på sommaren, och av erfarenhet vet jag att vissa grejer helt enkelt är så mycket enklare att hålla sniglarna borta ifrån om man odlar lite på höjden. Så tre pallkragar höga har jag gjort mina små odlingsbänkar som är tänkta mestadels till olika sorters sallad och bladgrönsaker.

Jag velade mellan att måla lådorna och ramarna i svart eller rödfärg, men valet föll till sist på rött. Det ser så himla fint ut ihop med allt det gröna som kommer växa. Egentligen kanske inte målning hänger ihop med min första tanke om att fixa en köksträdgård så enkelt som det bara går, men ju mer jag fixar, desto roligare känns det att göra något som känns enhetligt och snyggt, inte bara praktiskt.


 Lådan längst till vänster sådde jag i igår. Jag har tänkt mig hela tiden att jag vill ha lite olika sorters bönor och ärter längst bak i lådorna, så de kan klättra lite längs med de faluröda väggarna på huslängan. Då behövs klätterstöd, och en av fördelarna med att bo på en gammal gård är helt klart all gammal bråte. Ett gammalt hjul till en hästräfsa hittade jag i våra gömmor. Perfekt klätterstöd för mina bondbönor!


Det blir lite som en sport för mig, precis om med inredningen i huset, att kunna använda mig av saker vi redan har.
Det kommer bli så fint det här tror jag och känner mig nästan pirrig när jag tänker på blommande och doftande bondbönor som klättrar här i sommar.


Förutom bönorna har jag satt lite mer sommarmorötter, piplök, dill och lite spenat och ruccola mellan raderna. Första omgången spenat, ruccola och rädisor är snart färdiga för skörd i varmbänken.



På något vis vill jag stänga in min lilla köksträdgård. Skärma av. Göra en tydlig inramning. Tanken är ju att gångarna mellan bäddar och lådor ska vara täckta av flis, och då behöver jag någon sorts gräns mot resten av gräsmattan.
Jag har letat fram ett gäng störar som jag nog tänker använda mig av, och nu grunnar jag på om jag ska bygga någon slags smala odlingslådor att sätta störarna i och ha resten av luktärter och bönor i. Förstår ni hur jag menar? Som ett slags levande staket eller mur av slingrande grönt. Jag grunnar vidare, och letar virke i våra gömmor...


Ena odlingsbädden är fylld med jord. Här grävde jag diken att fylla med gödsel. Den andra bädden är inte riktigt klar,  Jag tror jag tänker fylla den med trädgårdsskräp som löv, grenar och kompost, och sen ett lager jord ovanpå.


Åtminstone en liten stund om dagen försöker jag lägga på köksträdgården. Helst skulle jag ju lägga varenda vaken sekund här just nu, men försöker nöja mig med att varje liten arbetsstund är en liten bit framåt. Nu ska jag försöka bestämma mig för om kvällens jobb blir att fixa odlingsbädd nummer två, eller att fixa pallkragebänk nummer tre... Eller kanske börja lägga på flis? Jag är så nyfiken på att se hur det kommer se ut!

söndag 9 april 2017

Ny vardag


Sedan några veckor tillbaka håller vi på och försöker komma in i någon slags ny vardag. Nya rutiner. Det tar ett tag, men jag tror vi är på gång. Edith och Sixten har börjat gå längre dagar på förskolan, Britta hänger hos farmor några dagar i veckan, och jag - trumvirvel- försöker jobba! Här hemma. Några timmar ute på gården med djuren, lite pappersarbete, och så lite av mitt egna - frilansandet jag sjösatte och fick igång lagom tills Britta föddes. Så är tanken i alla fall - en salig blandning, och det känns så roligt om än lite läskigt och svårt att hitta rätt balans än så länge.


Men just därför känner jag lite hopp för den här bloggen igen! 
Jag har inte tillåtit mig att ha dåligt samvete över dålig uppdatering sista tiden, men blivit väldigt glad när ni hojtat till och sagt att ni saknar den. Jag har ju gjort det jag med, och samtidigt fått tid att tänka efter över hur jag skulle kunna få det att funka. Hoppas jag. 

Förmodligen kommer jag visa mer av livet och arbetet på gården. Den biten har verkligen inte visats mycket här egentligen, ganska konstigt med tanke på hur stor del av våra liv den är. Men när jag startade bloggen var det inte tänkt att vara en blogg om det. Utan om allt det andra jag gillar att göra - färg och form, gamla saker, inredning och pyssel. Det kommer jag såklart fortsätta med, men jag är säker på att det kommer dra ganska mycket åt båda hållen. Lite sådär lagom spretigt, så som jag är.


Så tänker jag. Och så tänker jag att jag så gärna vill höra vad ni tycker. Varför kikar ni in här? Vad är ni nyfikna på, och vad brukar ni tycka är mest intressant när jag skriver om? Eller är det bilderna ni gilla mest? Texterna? Jag bli SÅ glad om ni berättar! Kommentera här, eller skicka ett mail till mig på johannaikulla@gmail.com.


Jag utlovar härmed alltså en salig blandning av grisar, fint porslin, odling, loppisfynd, DIY, koskit, bullriga barn, vintage, piff och lagårdskläder. Kanske inte allt på samma gång, men lite lagom huller om buller och kors och tvärs alá Kulla.