onsdag 19 april 2017

Dunbollarna i köket

 Det ser ju onekligen typiskt påskigt ut, men ska man vara petnoga så tittade de här rackarna inte ut från äggkläckaren förrän dagen efter annandag påsk.


Men vad gör det. 


Himmel vad söta de är. Piper och kravlar omkring under värmelampan i en trälåda på vårt köksgolv. Av de 16 ägg jag stoppade i kläckaren för drygt tre veckor sedan blev det 12 kycklingar. Fem mörka, nästan svarta marankorsningar, fem ljusbrun-gula Creme legbar och två Kindahöns.


Som vi suttit klistrade vid kläckningsmaskinen senaste dygnet. Nästan så man inte ville gå och lägga sig. Det är så otroligt fascinerande att se de små liven picka hål i ägget och kämpa sig ut i världen.


Alla lika begeistrade, stora som små.



Jag har varit så trött på vårt gamla hönshus länge eftersom det är lite svåråtkomligt och därmed bökigt att städa ur ordentligt. Dessutom skulle jag gärna få plats med lite mer höns. Så tanken är att det nya hönshuset ska bli klart innan det blir dags för de här små dunbollarna att flytta ut. Sedan blir det nog en kläckning till i maskinen för att fylla upp i det nya hönshuset. Tidigare har vi ju bara haft Kindahöns, som är en fantastiskt mysig hönsras, men nu är vi sugna på lite fler raser, både för att få lite olika färger på äggen och få fler ägg, men också för att få lite kött. Det blir ju trots allt en hel del tuppkycklingar som inte går att behålla i längden, då vore det trevligt att kunna stoppa dem i frysen istället för att bara slänga. Maran är en lite tyngre hönsras, så jag hyser stora förhoppningar om dem för det ändamålet.



Så länge är de hemskt trevliga att ha i köket. Vi får väl se hur länge...

1 kommentar: