fredag 14 april 2017

Långfredag - Killning, snö och nässlor.

Om Kerstin kom med våren häromveckan, så kan man säga att Kalle hade med sig vintern tillbaka idag.
Det här vaknade vi till den här långfredagen, och till och med Britta utslapp sig förvånade läten när hon tittade ut genom fönstret i morse. 
Jag hade haft en känsla kvällen innan, och skyndade mig ut till stallet så fort vi stigit upp ur sängen.
Redan på vägen dit hörde jag ett bräkande jag inte kände igen. Ett litet, men enträget och ljudligt bräkande. 



En liten Kalle. Lisa hade alldeles nyss killat när jag kom ut, och killingen låg alldeles ny och blöt i halmen i getternas box.


Helt bedårande så klart. Och med en klar och ljudlig stämma som uppfordrande skrek efter sin mamma och krävde mat. Mamma Lisa var däremot inte riktigt med på noterna, och verkade inte förstå alls att killingen var hennes. Nybörjare som vi är på getter visste jag inte riktigt hur jag skulle bära mig åt, men när jag ätit frukost och gått ut igen, och geten fortfarande inte verkade vilja kännas vid sin killing över huvud taget fick jag blanda mig i. Lisa är en ganska skygg get, men otroligt tillgiven när hon väl låter sig bli närmad och klappad. Och ganska snart upptäckte jag att hon lät killingen komma och dia om jag höll i henne, klappade och viskade lugnande. Så det har varit min uppgift idag. Att nästan en gång i timmen hålla om, lugna och klia i pannan på mamma Lisa. Då har lille Kalle fått äta. Och till kvällen började hon kunna stå stilla och ge honom mat utan stöd. Fantastiskt skönt för mig som trodde jag skulle få sova i stallet i natt.


Ett första besök. De blir så omhuldade och ompysslade våra två små killingar. Kerstin åker allra helst i barnvagnen ihop med Britta när jag är och jobbar kring stallet. Britta tycker oftast om det, men ibland när hon tycker det blir för trångt blir Kerstin nedflyttad, men kryper då in i korgen under sittdelen på vagnen istället.


Mellan förmiddagens matstunder för Kalle styrde jag med dagens påsklunch. Vi väntade vänner på besök, och jag hade planerat att göra en vårig lunch av saker vår lilla köksträdgård redan bjuder på .


Snön låg tjock och fick borstas bort från fönstren över varmbänken. 


Men sedan kunde jag skörda en hel massa fina spenatblad. Planen var att göra en paj, och för att dryga ut spenaten borstade jag bort snön i ett hörn av trädgården och plockade en massa fina späda nässelskott.


Pajen var lite av en chansning, men blev riktigt god. Spenat, nässlor, vårlök, vitlök och färska champinjoner. Tror jag får bjuda er på receptet snarast!

1 kommentar:

  1. Så glad att du fått tid & lust att blogga lite mer igen! Ser fram emot receptet på pajen, låter jättegott! /Alexandra

    SvaraRadera