tisdag 4 april 2017

När våren kom till Kulla

Jag tror det var den där dagen förra veckan. Den där morgonen jag föreställt mig ända sedan i höstas. Hur vi kommer ut på morgonen och går till stallet. Kanske att något av barnen hinner först och får upptäcka ett nytt litet knyte i halmen.
Den dagen kom våren på riktigt tror jag, som om den just då bestämde sig för att bita sig fast ordentligt. Dagarna därpå började gräset att grönska i hagarna runtomkring gården, och allt som tidigare känts trist och fult i vinterslasket fick som ett nytt skimmer omkring sig. Det är konstigt det där tycker jag, att lite grönt runtomkring kan göra allt så mycket vackrare.
Det är den härligaste tiden just precis nu.
Och den allra härligaste tiden kom på dagen med Kerstin, en onsdagsmorgon i slutet på mars.


Vår lilla Kerstin.
Jösses vad med uppmärksamhet den där lilla killingen får. Knappt en vecka gammal springer hon redan och möter de stora barnen, eller ligger nöjt bredvid Britta i barnvagnen. Världen utforskas med små skuttande hopp, det tuggas på skosnören och nosas i ansikten.


Nu väntar vi bara på att vår andra get ska få sin lilla killing också. Vilken dag som helst nu, och vi kan knappt bärga oss. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle kunna bli så fäst vid några djur.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar