fredag 20 januari 2017

Killingar, kultingar och vårlängtan deluxe

Jag är nog inte precis ensam om att drömma mig några månader fram i tiden stup i kvarten just nu. Men alltså, den här vintern har min vårlängtan nått helt nya höjder. Jag kan liksom inte bärga mig. 

 

Man kan ju tycka att det borde ge upphov till tillräckligt mycket vårlängtan bara att tänka på alla vår- och sommarkvällar ute i hagen hos de här ovan (som har vuxit en aaaaning sen den här bilden togs!) Lägg då till att om det blir som vi tror så har Lisa och Anna fått minst varsin killing nångång i april eftersom de sedan början på november fått gå ihop med vår bock.
Jag pallar inte. Blir helt rörd och tårögd bara av tanken att få komma ut till deras box i stallet en morgon och hitta ett nytt litet knytte. 


Dessutom kommer förmodligen hagen här, bakom vårt hus, bokstavligen krylla av kultingar. Och det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker på det... Vi har nämligen tre(!) suggor som vi tror är dräktiga... Vi spenderade halva hösten med att leta efter en lämplig galt att ta hem till våra Linderödssuggor Svea och Wilma. Och när vi hittade honom råkade det vara så att man liksom fick en till sugga på köpet. Hehe. Det var ju det här igen med att jag och Jonas har lite svårt för att göra saker lite sådär lagom. Nä. Pang på. Gasen i botten. På gott och ont. Men oftast väldigt roligt.

Så japp. Tio kultingar (ibland fler!) är inte ovanligt att EN sugga får. Vi vet helt enkelt vad vi gör i vår och sommar i alla fall. Gullar med kultingar och killingar och matar grisar för jämnan. Och till hösten säljer vi griskött för glatta livet...

Som vi längtar!

onsdag 18 januari 2017

Hur hon målat mina känslor med nya färgstråk


10 månader och så nyfiken på världen.
Helt omedveten om all uppståndelse och oro innan hon föddes. Så självklar hos oss, men helt omedveten om att ha vänt allt i mig upp och ned. Att jag tänkt så många gånger att jag aldrig kommer bli mig själv igen, för hur blir man det efter att ha burit ett barn under hjärtat i nio månader, burit det tillsammans med oron att det kanske kommer dö? Det gör något med en. Trots att all oro visade sig vara obefogad.

Jag tänker på de nya färgstråken hon målat mina känslor i. Och inser att de nog aldrig kommer försvinna. Kanske blekna, men att hon förändrat mig för alltid. Att det här varit något som format om hela mitt liv. Målat nya, mörkare nyanser mitt bland alla andra färger som är jag och mina erfarenheter. Det ger ett annat slags djup till färgpaletten som är mitt liv, och det är vackert.

Kanske fortsätter jag alltid ligga vaken om nätterna ibland för att lyssna så hon andas, men förmodligen inte lika ofta. Förundras hoppas jag alltid fortsätta göra. Förundras över livet och påminnas om att vara tacksam.



Britta föddes helt frisk, efter att på det första ultraljudet haft en extremt bred nackspalt, 6,5 mm, vätska längs hela ryggen och rumpan och även lite framme på magen. 

Om att älska någon man aldrig har träffat

Att hellre ta ut glädje i förskott än att sörja i onödan

"Bara det är friskt"

onsdag 11 januari 2017

Nyårsönskningar

Så tänkte jag bara glida in här och låtsas som att det regnar. Vadå tre månader sedan förra inlägget?
Inga närmre förklaringar eller ursäkter tänker jag försöka mig på. Livet är bara så just nu tänker jag, och försöker känna ett lugn i det också. Att det får bli som det blir med bloggande och sådana grejer.

Vi har det bra och försöker klara vardagen med tre barn och gården så lugnt och smidigt som möjligt. Eller smidigt är nog helt fel ord i sammanhanget, för smidigt är det nog just inget som är. Smärtfritt är väl snarare ett lämpligare ordval. Men härligt har vi det!


Nytt år och nya möjligheter. Jag brukar inte ge några nyårslöften, och inte göra några stora förändringar just för att året blir nytt. Varje dag är ju faktiskt en möjlighet att förändra saker eller börja om. Eller hitta på nytt.
Men nu har jag faktiskt gått och klurat på några grejer som jag skulle önska för det nya året. Inga storslagna grejer, men sånt som skulle vara kul att få greja med helt enkelt. Eller som jag vill lära mig. Och det är inga löften, bara önskningar, men tänker att om jag skriver ned dem så är det lättare för mig själv att komma ihåg och ta tag i helt enkelt!

Så här kommer de, rätt upp och med - mina önskningar för 2017, om man bortser från de självklara - att vi och alla våra nära och kära får vara friska och må bra och så vidare....


1. Jag vill ODLA! Alltså odla på riktigt. Jag har ju småodlat lite grann några år. Lite potatis här, några rader morötter där och lite blommor. Men alltså. Jag gillar inte att göra saker lite halvdant egentligen, men lyssnat på alla som säger att man ska "börja lite smått". Nu är jag TOKinspirerad av Sara Bäckmo som driver bloggen Skillnadens trädgård. Hon gör ingenting halvdant eller småskaligt, utan försörjer hela sin familj med grönsaker året om. Vilken grej! Alltså, lite realistisk är jag ju ändå och förstår att jag inte kommer hinna med att fixa en hel köksträdgård i år som kan förse oss med så mycket mat, men jag skulle så gärna vilja odla lite mer rejält av de grejer vi äter mest av. Så det blir nåt med det och inte bara extra sallad och morötter ett par veckor mitt i sommaren.
Om ni inte redan följer Sara på alla hennes olika kanaler tycker jag absolut ni ska. Hennes entusiasm och odlarglädje är helt omöjlig att värja sig mot. Nästan oavsett om ni odlar eller ej. Här är hennes BloggYoutube-kanal och podcast, kolla in vad mycket spännande!


2. Jag vill snickra. Hallå, inte några hus liksom, men mindre projekt. Just  när det kommer till snickrandet är jag ofta lat, eller tror mig inte om att kunna, och överlåter till Jonas om det behövs mer än att borra lite i nåt av mina pysselprojekt. Vet inte varför jag fått för mig att jag inte kan, annars är jag nästan jämt som Pippi Långstrump och tänker att " Det har jag aldrig gjort förr, så det är jag säkert bra på.", Jag tänker helt enkelt sluta vara rädd för att ta mig för sådana projekt. Klart jag kan liksom om jag bara får öva lite.



3. Jag vill ju blogga! Verkligen. Det är så roligt. Så jag hoppas att jag kommer hitta tillbaka till ett sätt som funkar. Tror jag måste tagga ned lite. Inte ha sådana jättekrav på varje inlägg utan vara lite coolare helt enkelt. Ett blogginlägg får inte ta timmar att knåpa ihop. Åtminstone inte jämt. Jag bloggar ju för att jag vill berätta och kunna inspirera med de grejer jag gör, och då måste jag ha tid att göra grejer. Det blir ju knäppt om jag försöker slå knut på mig själv för att blogginläggen ska bli så himla bra att jag till slut inte hinner göra någonting kreativt alls. Så jag ska försöka hitta tillbaka till det, ett lite annat sätt att blogga och verkligen göra det på mitt sätt. Det är så lätt att titta på andra bloggar som man gillar och tänka att de har den ultimata bloggen som jag måste efterlikna, eller att läsa tips om hur man får besöksstatistiken att skjuta i höjden. Men det är inte jag helt enkelt. Nu tänker jag göra det här på mitt sätt. Om det så är att det dröjer månadsvis mellan inläggen (förhoppningsvis inte!). Är ni fem personer som vill läsa så är jag lika glad som om ni är 5000. Det får liksom inte bli en piska att hålla uppe fina siffror. Hoppas ni vill vara med!

Kanske fylls listan på med tiden. Vad vill ni göra eller bli bra på det här året?